Såväl statsministern som oppositionsledaren inledde sina anföranden i årets första partiledardebatt med att fördöma den senaste tidens uppdagade sextrakasserier mot unga kvinnor, och betona vikten av att kvinnor tryggt måste kunna röra sig ute i det svenska samhället. Det var en självklarhet som behövde uttalas.
Den som höll sig kvar längst vid ämnet var dock Jimmie Åkesson (SD). Han ägnade hela sitt anförande åt det och utnyttjade ogenerat händelserna för egna syften. Han menade att företeelsen att tjejer antastas av män i grupp är ny och sprungen ur angriparnas kultur. ”De hör inte hemma i vårt land”, sade Åkesson och rev ner applåder från de sina.
Villfarelsen att tafsande händer och grova kommentarer inte existerade förr, hör väl samman med Sverigedemokraternas romantiserade bild av det Folkhemssverige som en gång var. Någon annan förklaring är svår att se på Åkessons tolkning av verkligheten – såvida inte Sölvesborg på 1980- och 90-talet var något slags jämställdhetsparadis som vi som växte upp annorstädes gick miste om.
När Stefan Löfven slängt ur sig den vanliga anklagelsen om hur Alliansens åtta år vid makten blott handlade om skattesänkningar, sökte han samarbete om bostadspolitiken. På onsdagsmorgonen kunde oppositionen beskåda den utsträckta handen på DN Debatt där statsministern, finansministern och bostadsministern sökte samförstånd i frågan.
”Det krävs nytänkande”, manade Löfven och nämnde bland annat regelförenklingar, ökad produktionstakt med hjälp av statliga bolag samt mer finansieringsstöd.
Förslag som Jan Björklund (L) – för övrigt bäst i debatten, påläst och rapp – massakrerade så snart han fick replik. Ingen av de nationella eller internationella experter som synat svensk bostadsmarknad har efterfrågat fler subventioner, påpekade Björklund och menade att det behövs färre regleringar och mer marknad. Just så.
Under debattens gång skickade fackförbundet Byggnads och Fastighetsägarna ut varsitt pressmeddelande med rubrikerna ”Vi står redo för regeringens satsning” respektive ”Välkommen invit men regeringen bortser från behovet av övergripande reformer”. Låt oss hoppas att läget mellan parterna inte är fullt så låst som det verkar.
Apropå S lojalitet gentemot LO-förbunden, så gavs den tydligt uttryck när Anders W Jonsson (C) frågade den f d Metallbasen om han är beredd att samtala om en reformerad arbetsmarknad. Ja, svarade denne – med den lilla brasklappen att ”människor ska kunna försörja sig på sitt jobb”. Det vill säga nej, Löfven är inte redo att diskutera lägre ingångslöner.
Sedan citerade Löfven en debattartikel skriven av två LO-ekonomer i ämnet (SvD Brännpunkt 10/1). Tydligare än så blir inte kopplingen S-LO.
Det är sorgligt. Anna Kinberg Batra (M) uttryckte det tydligt; Sverige håller på att få två arbetsmarknader – en för utbildade som talar bra svenska, och en för övriga. Och LO och S gör sitt bästa för att bygga på muren mellan dem båda.
Debattens mest...
Oväntade: Jonas Sjöstedt (V) tog upp försvarsfrågan. Han vill återinföra värnplikten
Tydligaste: Jan Björklund om hur reglerade marknader tenderar leda till brist, kö och svartköp (se svensk bostadsmarknad)
Högljudda: Stefan Löfven bankade näven i talarstolen för varje argument
Sten i glashus: Jimmie Åkesson rådde M att lyssna på sitt ungdomsförbund