Att åka tåg är populärt och miljövänligt. Jag tycker dessutom att det, i sina bästa stunder, är en slags kulturupplevelse. Tåg är romantiskt och ger sköna retroförnimmelser av en annan epok. Järnvägar är ju ett transportsystem som utvecklades på 1800-talet och revolutionerade världen till det bättre – Sverige icke minst!
Den djärva satsningen på ett nationellt stambanenät som vår dåvarande finansminister Johan August Gripenstedt drev igenom blev en central komponent för vårt lands modernisering och ekonomiska tillväxtsprång.
Men om järnvägar hade uppfunnits idag? Skulle i så fall någon varit villig att seriöst satsa på detta alternativ? Tveksamt. Nackdelarna hade sannolikt ansetts större än fördelarna om spårbunda tåg i ett tänkt nutida perspektiv varit en splirrans ny utmanare till det etablerade flyget och den motordrivna vägtrafiken.
Det är lätt att peka på varför. Tåg är ett oflexibelt kommunikationsmedel, järnvägar är sårbara för störningar, kräver mycket omfattande investeringar för bygge, drift och underhåll. Kallt kalkylerat blir det hela tämligen problematiskt att räkna hem.
Moderna järnvägssatsningar tenderar också att spräcka sina planerade budgetar ganska ordentligt. Tag exempelvis tunneln genom Hallandsåsen, påbörjad 1992 och färdigställd först efter 23 år. Det äventyret gick loss på 10,8 miljarder kronor, regeringens ursprungliga beräkning vid beslutet 1991 var 1,25 miljarder kronor.
Eller tag Botniabanan mellan Kramfors och Umeå som riksdagen tyckte var en fin idé att bygga 1996. Projektet drog igång tre år senare med en budget på 11 miljarder kronor. 2010 var banan klar för trafik och hade kostat 26 miljarder kronor.
Eller tag den rykande aktuella Ostlänken mellan Linköping och Järna. 54 miljarder skulle den kosta. Förra året varnade Trafikverket att prislappen väntas bli drygt 10 miljarder dyrare än så.
Enligt Januariavtalet som S, MP, C och L står bakom ska Ostlänken fullföljas av ett nytt stambanenät för höghastighetståg. Kostnaden på ritbordet är runt 230 miljarder kronor. Vad den verkliga summan landar på står skrivet i stjärnorna. Dubbla beloppet skulle inte förvåna.
Liberalerna är berättigat fundersamma över det vettiga i projektet, vilket gjort att Miljöpartiet ilsknat till och hotar med att Januariavtalets existens står på spel om inte blir några höghastighetsbanor (DN 11/6). Tråkigt för regeringen kanske.
Som vanlig skattebetalare skulle jag dock känna djup tacksamhet över att slippa tvångsfinansiera dessa robust olönsamma snabbtåg. Jag är nöjd och glad bara politikerna låter de traditionella tågen rulla i gott skick på den järnväg som vi redan plöjt ner massa kapital i.