1965 sjöng Ingvar Wixell alla bidragen i det årets upplaga av Melodifestivalen. Anledningen var att det inte skulle vara orättvist för något bidrag, maximalt fokus skulle ligga på låtarna.
Vad skulle hända om samma sak gjordes i politiken, om en och samma person skulle redogöra objektivt för varje partis politik? Det vill säga om partiledaren rationaliserades bort.
Tanken föddes ur fenomenet partiledarinfluenser. Svenska Dagbladets kulturredaktion har kartlagt alla partiledarnas Instagramflöden. Partierna lägger stort krut på att skapa ett varumärke åt sina partiledare, särskilt på Instagram.
Det syns extra tydligt med Johan Pehrson, som relativt okänd blev partiledare för Liberalerna fem månader innan valet. Då hade han inga officiella sociala medier, men det har han i dag. Hans persona är rolig och genuin. Det är även tydligt att hans team vill trycka på partiets arv och kontinuitet med Pehrson.
Innan Magdalena Andersson blev statsminister var hon inte heller så synlig på sociala medier. Nu framstår hon som statsmannamässig, men försöker även se socialdemokratisk ut genom flitigt nyttjande av allemansrätten. Hennes bilder framstår som naturliga. Planerad genuinitet.
Mer och mer tid och energi läggs på sociala medier, men är det befogat? Är det så man vinner valet?
En studie från Uppsala universitet visar att partiledaren har lite att göra med partiets valresultat. "Betydelsen av partiledaren är svag och begränsad till de mest populära ledarna och den del av väljarkåren som uppgav sig ha ett svalt politiskt intresse" (Silfverskiöld och Weiner 2019). Det är alltså för att nå oinsatta väljare Instagram kan spela roll.
Studien visar även att när det gäller partier med ambitionen att nå ut till ett brett spektrum av väljare visade sig partiledaren ha en viktigare betydelse för röstsiffrorna än för partier med en tydlig väljarbas.
Betyder det att partiledaren är viktigare för de största partierna? Nja, en sådan slutsats kan inte dras. Socialdemokraterna är det parti där ledarens popularitet förefaller vara viktigast för röstutfallet. Men samtidigt är Moderaterna det parti där partiledaren har minst betydelse.
En annan undersökning, denna gång från Göteborgs universitet (Holmberg och Oscarsson 2013), frågar väljare vilken vikt de lägger vid partiledare när de väljer vilket parti de ska rösta på. När frågan ställs helt öppet är det endast 3% som nämner att partiledaren spelar roll. När frågan i stället har ett antal färdiga svarsalternativ, där partiledare är en av dem, uppger 20–25% av de tillfrågade att partiledaren är viktig. Nästan ingen tycker alltså att partiledaren är avgörande för vad man ska rösta på.
Intressant nog är partiledarkännedomen i Sverige internationellt sett låg. Däremot är kännedomen kring partierna och var de står politiskt internationellt sett hög. Att partiledarens betydelse för partivalet är svagt i Sverige kan också förklaras av att inget parti har egen majoritet. Det är inte alldeles uppenbart vilken regeringschef som följer av att rösta på ett visst parti (Silfverskiöld och Weiner 2019). Svenska partiledare jobbar alltså i motvind. Enligt forskningen är partiet viktigare än ledaren.
Men varför ses partiledarens persona som så viktigt? Kanske är det att vi söker en partiledare som förkroppsligar partiet? Kanske är det främst för de egna partimedlemmarna, snarare än för väljarna som inte bestämt sig än. Oavsett vad får vi nog vänja oss vid partiledarinfluensern.