För ganska exakt två år sedan publicerade Expressen en debattartikel av Filippa Mannerheim, gymnasielärare i svenska och historia (18/11—2020). Artikeln kan ses som startskottet på friskoledebatten som rasat sedan dess. Med rubriken ”Svensk skola är en skam – ni politiker har svikit”, gav Mannerheim samtliga riksdagspartier en omgång. Kontentan: aktiebolagens expansion inom skolväsendet alltsedan 90-talets liberaliseringar har haft en förödande effekt. Skattemiljoner försvinner ner i fickorna på välfärdsentreprenörer, på bekostnad av kunskap, bildning och fostran.
Mannerheim fick snabbt vänstern på sin sida. Men det nätverk av trötta och arga lärare hon själv ingår i har ingen konkret ideologisk hemvist. Här finns exempelvis gräsrotsfinansierade tankesmedjan Balans, som drivs på ideell grund av läraren Marcus Larsson och doktoranden i företagsekonomi Åsa Plesner. Paret har ägnat mycket tid och arbetskraft åt att belysa den vänskapskorruption som svenska politiker och skolföretagare gör sig skyldiga till. Här finns också Linnea Lindquist, till vardags rektor på en lågstadieskola i ett utsatt område i Göteborg, som fört en uppmärksammad kamp mot såväl skolsegregation som ett ogenomtänkt skolpengssystem.
I takt med att debatten fortsatte månad efter månad började snart borgerliga politiker och opinionsbildare, som försvarat friskolorna med näbbar och klor, vackla. Främst inom Centerpartiet och Liberalerna. Det blev uppenbart att kritiken mot friskolesystemet inte gick att kategorisera som hat mot frihetliga värderingar.
Nu finns det tecken på att de trötta och arga lärarnas kamp lönat sig. Den nya skolministern Lotta Edholm (L) skriver i gårdagens Aftonbladet att ”den som driver en skola med andra motiv än kvalitet kommer behöva ändra inställning eller lägga ner” (14/11). Ett antal förslag följer. Skolpengen ska kunna återkallas om den gått till annat än skolverksamhet (här tänker vi genast på ökända Römosseskolan i Göteborg, där den tidigare rektorn slussade över skattepengar till Somalia. En princip om offentlighet ska införas för att stärka transparensen. Och vinstutdelning ska inte förekomma första året, i syfte att stärka ambitionen för långsiktighet.
Regeringens förslag bådar gott. Valfriheten bör värnas. Samtidigt måste hålen i systemet täppas igen. Att även borgerligheten börjat ifrågasätta den nuvarande modellen är positivt. Med hjälp av en reformering av friskolemarknaden kan nuvarande regering slå ett slag för två grundläggande borgerliga värderingar: aktningen för bildningsidealet och aversionen mot skatteslöseri.