Den 28 april 1920 biföll riksdagen en motion om inrättandet av ett rasbiologiskt institut. Beslutet klubbades utan debatt. Motionen var undertecknad av ledamöter från samtliga partier, bland namnen fanns tungviktare som socialdemokraten Hjalmar Branting och högerns Arvid Lindman.
De hade uppvaktats av bistra män i vita rockar, forskare med fina akademiska titlar, som lagt ut texten om vad vetenskapen krävde, om vad som var bäst för nationen och den svenska folkstammens framtid. Vad fanns att invända?
Därmed blev Sverige först i världen med ett statligt rasbiologiskt institut. Det öppnade sina portar 1922 i Uppsala under ledning av Herman Lundborg, docent i rasbiologi och medicinsk ärftlighetsforskning vid universitet i samma stad.
Institutet fanns kvar tills 1958. Men då var rasbiologin svårt komprometterad av nazisternas härjningar och verksamheten hade faktiskt redan efter Lundborgs pensionering på 1930-talet ändrat inriktning mot seriösare studier av genetik och folkhälsa.
Att dela in människor i raser likt hundar eller hästar är numera konstaterad humbug, av såväl naturvetenskapen som antropologin. Inom människosläktet finns inga skillnader som gör rasbegreppet motiverat och relevant. Bortsett från ideologiska föreställningar i huvudet på notoriska högerextremister, är klassificeringen utmönstrad som rappakalja och förklarad stendöd.
Trodde ni, kanske. Liket lever. Begreppet ras har gått en ny vår till mötes hos den identitetspolitiska vänstern, till och med blivit akademiskt rumsrent igen.
”Sveriges första högskolekurs som explicit handlar om ras utifrån ett kritiskt ras- och vithetsforskningsperspektiv kommer snart att ges av Centrum för genusforskning vid Karlstad universitet”, meddelade Tobias Hübinette – själv forskare vid samma lärosäte – stolt på Twitter onsdagen den 22 april 2020.
Minsann, nästan exakt på dagen 100 år sedan riksdagen fattade beslutet om det rasbiologiska institutet också. Är du sugen, börjar kursen till hösten.
Förvisso handlar det inte om ras ur det gamla förkastade biologiska perspektivet, utan fokuserar på människors uppdelning i socialt konstruerade raser och hudfärgernas samhällsstrukturella makthierarki. En slags inverterad rasism, vars teoretiska hårklyverier i praktiken leder tillbaka till samma otäcka ruta ett: förnekade av individen och befästad skiktning efter påstådda kollektiva rasegenskaper.
Men idag förstår väl politikerna bättre än att falla i farstun för dylikt mumbo jumbo? Säg inte det. På Vänsterpartiets kongress 2018 röstade ombuden för att staten, via SCB, skulle börja kartlägga rikets invånare efter hudfärg, etnisk tillhörighet, nationellt ursprung och trosuppfattning. Underskatta därför inte vad Herman Lundborgs efterträdare i skallmätarbranschen kan ställa till med.