Det danska företaget som planerat att etablera Lalandia i Varamonområdet förnyar inte avtalet med Motala kommun. Krånglig byråkrati och tillsynes oändliga tillståndsprocesser verkar ha knäckt bolaget.
I stort sett alla är ledsna. Det danska företaget beklagar. Det gör kommunalråd och oppositionsråd. Och det gör Arbetsförmedlingen, företag och grannkommuner. Ord som "tråkigt", "väldigt besvikna" och "jättetråkigt" står som spön i backen.
Det kanske mest slående i hela processen är hur enade politikerna är. Alla partier i fullmäktige i Motala uttrycker besvikelse över att Lalandia-planerna skrotas.
Det politiska stödet säger oss att det finns ett brett folkligt stöd för att utveckla Varamon. Hade väljarna tyckt väsentligt annorlunda skulle partier kritiska mot projektet tagit plats i fullmäktige efter de val som hållits sedan planerna först presenterades. Så varför har det inte gått bättre?
Kommunen har ju rådighet över området. Och tid har funnits. Det första steget för utvecklingen av området togs våren 2009. Lalandia kom in i bilden 2016. Så hur kan det fortfarande efter 15 år förbli ovisst vad som går att göra i Varamon?
Svaret är tvådelat. Till att börja med finns det allt fler och allt hårdare regler att förhålla sig till för verksamheter som har en miljöpåverkan. Turerna blir lätt många och långa. Det har Motala kommun och Lalandia fått erfara. Som när mark- och miljödomstolen år 2021 upphävde tre av detaljplanerna i Varamonområdet, med hänvisning till strandskydd samt förekomsten av fladdermöss. Eller när Mark- och miljööverdomstolen 2023 upphävde även den fjärde detaljplanen, för Lalandias huvudanläggning, på grund av fladdermöss.
Bakgrunden är att fladdermöss oavsett art är fridlysta, vilket skyddar alla dess bo- och viloplatser. Och det leder allt oftare till oproportionerliga skyddsåtgärder, som i Vadstena där blotta misstanken om att det kan finnas fladdermöss i spannmålssilon nära slottet än så länge har hindrat rivningen av den tomma industrilokalen. Flera av de ovanliga arter som i dag kan bromsa eller stoppa byggen och pågående markanvädning är också förvånansvärt vanliga, likt tjäder och knärot.
Något mer som har bidragit till att Lalandia-planerna skrotats är långdragna överklagandeprocesser. Kring Varamon har processen tagit sådan tid att Muharrem Demirok, nu partiledare för Centerpartiet, döpt partiets fempunktsprogram för att korta tiderna till Lex Lalandia. Han sa på överklagandeprocessens fjärde år, 2022, att hanteringen av projektet är ett exempel på hur det inte får gå till.
Även regeringen ser problemet med långdragna processer. Det har tillsatts en utredning för att få förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken.
Visserligen kan balansgången vara stundtals svår. Rätten för berörda att överklaga beslut är en viktig demokratisk princip. Att seriösa miljöorganisationer har verktygen för att förhindra miljöförstöring hör också ett gott samhälle till. Men processerna måste gå fortare än i dag.
När alla politiska partier är ledsna över hur lagstiftningen fungerar, som i Motala, krävs det lagändringar. Det behövs en typ av Lex Lalandia.