Medborgare! Cornelis Vreeswijk använde alltid det ordet när han tilltalade sin publik. Höviskt, uppfordrande, inte utan en stänk av ironi i tonfallet. Medborgare! En andlig sådan var polarn’ Cornelis utan tvekan, men formellt sett? Nej.
Vår störste vispoet sedan Carl Michael Bellman hade aldrig något registrerat svenskt medborgarskap. Han lär en gång mitt i karriären gjort ett försök hos myndigheterna. Det gick illa.
Ett fyrkantigt intyg krävdes nämligen på att Cornelis Vreeswijk behärskade svenska språket. Byråkratin godtog inte den folkkäre trubadurens hänvisning till sin rika produktion på ärans och hjältarnas tungomål. Mäster Cee förblev sitt holländska pass trogen livet ut.
Medborgare! Sug på den historien medan ni funderar på punkt 41 i januariavtalet mellan den rödgröna regeringen och dess bägge borgerliga samarbetspartier.
Där förkunnas att prov i svenska ska återinföras som krav för medborgarskap i vårt avlånga konungarike. Även prov i samhällskunskap ska avkrävas – såvida inte den nu av regeringen tillsatta utredningen når en annan slutsats i dessa frågor. Bör den det, medborgare?
Exemplet Vreeswijk används ibland för att driva gäck med språkkravet som främst varit Liberalernas skötebarn sedan partiet lanserade det till visst rabalder inför valet 2002. Men hur många människor är ett klockrent språkligt och konstnärligt geni som Cornelis?
När han kom hit från Nederländerna som tolvåring strax efter andra världskriget var Sverige också ett annorlunda land än 2000-talets, tryckande homogent, invandrare fanns knappt.
Den unge Cornelis bestämde sig för att erövra språket så fort som möjligt, inkörsporten blev serietidningen Fantomen. Sedan satt han på biblioteket varje dag, slukade svenska diktare som Ivar-Lo, Ferlin, Ekelöf och Bellman på löpande band. Handen på hjärtat, alla medborgare av ursvensk folkstam. Är det en lektyr som ens ni dagligdags längre självmant konsumerar?
Från forskarhåll råder stark skepsis mot ett återinfört språkkrav. Vetenskapliga belägg för att det skulle gynna inlärning saknas, menar experterna. Må så vara.
För integrationen i dagens mångkulturella, etniskt pluralistiska Sverige är snarare möjligheterna att snabbt komma i arbete den avgörande faktorn. I jämförelse förefaller språk- och samhällskunskapstester vara rituella utanpåverk. Är de därför helt meningslösa?
USA, en nation byggd på invandring från jordens alla hörn, har tester för medborgarskap som är väldigt enkla. Att kunna en handfull engelska ord, nämna några amerikanska presidenter och helgdagar räcker. Poängen är symbolisk, att markera betydelsen av tillhörighet i den nya samhällsgemenskapen. Värdet av detta bör nog inte underskattas. Eller vad tror ni, medborgare?