Synligt stärkt av den senaste tidens opinionsframgångar höll Jimmie Åkesson (SD) sommartal i hemstaden Sölvesborg. Själv hänvisade han till det omdiskuterade Yougovs mätning (de tillfrågade i företagets undersökningar är inte slumpvis utvalda utan anmälda) där SD blev största parti. Det spelar mindre roll. Partiets stöd har ökat även i serösa mätningar. I Sifos augustimätning fick SD 17,8 procent.
Det är skrämmande siffror för ett parti som har ett enda svar på allt. För Åkessons besked om de samhällsutmaningar han tar upp är att felet är ”etablissemangets” som står för den ansvarslösa invandringspolitiken. Det är den som med lock och pock förleder flyktingar ut på farliga vatten och lurar dem i döden, enligt Åkesson.
Inte med ett ord nämnde SD-ledaren de faktiska orsakerna till att människor flyr, det vill säga våld, krig och förtryck. Det SD istället gör är att skickligt klumpa ihop tragiska och otäcka händelser, såsom morden på Ikea i Västerås, gängskjutningar och attacker på polisen med flyktingkatastroferna på Medelhavet och tiggarna på våra gator. Sådant som oroar människor. Och för SD räcker det uppenbarligen långt.
Sverigedemokraten Christina Nilsson skrev på Ordet fritt i lördags att SD granskas hårdare än något annat parti. Vad gäller partiets nazistiska ursprung, kan hennes påstående stämma. Men beträffande dagspolitiken är det nonsens. Inget annat parti kommer så lättvindigt undan med egentolkningar över såväl svensk historia som lösningar på morgondagens utmaningar, som SD.
I förra veckan skrev Christian Gustavsson (M) på Correns debattsida om vikten av fungerande integration. Han fick en replik av Jonas Andersson (SD). Problemet var bara att Andersson inte nämnde ordet integration, utan fick debatten att handla om för eller emot migration. Integration intresserar nämligen inte SD, vilket Åkesson också konstaterade i sitt sommartal: ”Jag vill inte integreras. Jag vill leva i Sverige.”
Som om de vore motsatsåsikter.
20 minuter in i sitt tal hade SD-ledaren inte kommit med en enda politisk åsikt, utan kåserat fritt över sakernas tillstånd och roat sig själv och publiken med hur SD minsann visat dem som ”hånat, spottat och förtalat oss”. Efter en stund levererade han två ståndpunkter: att svenskarna bör köpa svensk mjölk och att bensinskatten inte bör höjas. Och så vill han ha en folkomröstning om invandringspolitiken.
Fast hela SD:s existens är ju som en folkomröstning. Det finns bara en fråga och två svar - ja eller nej. Problemet är att SD:s svar för närvarande är det enda konkreta, även om det är felaktigt. Åkesson menar att de öppna gränserna är det som dödar människor på flykt. Snarare är det de stängda gränserna, taggtråden och bristen på legala alternativ för dem som vill ta sig till Europa som dödar. Desperationen sätter människor i överfulla båtar och lastbilsutrymmen.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel har på sistone varit EU:s skarpaste röst och hennes tonläge ser ut att kunna ge effekt. Åtminstone har andra ledare börjat skruva på sig. Här skriver en annan skarp röst, Barbro Hedvall, om ett konkret förslag för att bringa hopp i flyktingfrågan. Fler måste börja diskutera lika sansat som hon.