Svensk högre utbildning riskerar att allt mer utformas efter andra syften än akademins egna i coronapandemins kölvatten. Men lärosätena ska varken främst tjäna näringslivets intressen eller utnyttjas som regional utvecklingsmotor och arbetskraftsreglage åt regeringen.
Trycket på landets högskolor har ökat under pandemin. SVT rapporterar (29/1) att arbetslöshet bland unga har lett till att ovanligt många studerar. 50 000 fler personer ansökte om studiemedel för våren än förra året. Svenskt Näringsliv har därför de senaste månaderna återkommande pläderat för fler platser på yrkesutbildningar, på bekostnad av andra inriktningar.
Många arbetsgivare, särskilt inom hantverk och industri, har svårt att hitta personer med rätt kompetens. För få ungdomar väljer yrkesutbildningar för att kunna fylla behovet på arbetsmarknaden. Detta trots att det generellt går snabbt att få jobb med god lön. Många väljer i stället kurser som ger betydligt osäkrare förutsättningar väl ute i arbetslivet.
Det är inte oviktigt huruvida studenterna kommer att kunna försörja sig på sin utbildning i längden. Särskilt som den är finansierad med offentliga medel. Men det är bara en av flera faktorer att ta hänsyn till. Akademins främsta syfte är att vidga mänsklighetens samlade kunskaper genom vetenskap och forskning, inte att producera arbetskraft.
Även regeringen har dock tagit pandemin till intäkt för omotiverad expansion. Socialdemokraternas prioriteringar på högskoleområdet symboliseras bäst av beslutet i slutet av förra året att uppgradera Mälardalens högskola till ett universitet. Detta trots att högskolan senast 2019 bedömdes ha omfattande brister i en granskning av Universitetskanslersämbetet. Hur utbildningen ser ut på pappret värderas tydligen högre än dess faktiska kvalitet.
På samma sätt utökades antalet utbildningsplatser på landets högre lärosäten kraftigt i fjol, och det ska fortsätta under detta år. Som en tillfällig åtgärd då arbetslösheten stiger, särskilt bland unga, kan det vara rimligt. Men risken är påtaglig att expansionen kommer att bestå. Socialdemokraterna har knappast ryggat tidigare för att frisera arbetslöshetssiffror med annan sysselsättning.
Med många platser på universiteten är det också lättare att komma in, vilket kan bidra till att färre söker yrkesutbildningar. Regeringens politiskt motiverade åtgärder skadar i så fall inte bara utbildningens kvalitet utan arbetsmarknadens funktion. Men lösningen är därför inte fler politiska ingrepp, utan att akademin får formas fritt efter sina egna behov.