Tack vare Liberalernas drivande insats i förhandlingarna som ledde fram till januariavtalet fick Socialdemokraterna stryka flagg och ge upp värnskatten. Nästa år avskaffas äntligen denna extra statliga pålaga som drabbar en halv miljon svenskar med en månadsinkomst på 61 000 kronor eller mer. 

Äntligen? ”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog”, invänder säkert någon syrlig Matteus. 

Men jo, äntligen är rätta ordet. Värnskatten infördes av Göran Persson 1995. Den utlovades då att bara vara tillfällig. Han menade tydligen tillfällig i ett kvarts sekel, förstår vi nu. Det står också klart vad värnskatten har kostat samhället under dessa 25 år. 

Johan Lidefelt, nationalekonom vid Svensk Näringsliv, har räknat på det med regeringens egna kalkyler i botten (fPlus 22/9). Värnskatten ger staten omkring 6 miljarder årligen i intäkter. Men till kontraproduktiva priset av att staten gjort det mindre lönsamt för människor att utbilda sig, anstränga sig och jobba. 

Sedan 1995 har värnskattens destruktiva incitament inneburit att uppskattningsvis 280 miljoner arbetstimmar gått förlorade till ett värde på runt 217 miljarder kronor. Minst. Värnskattens skador på Sveriges ekonomi är nämligen sannolikt ännu värre.

Det handlar exempelvis om sådant som att högutbildad nyckelarbetskraft söker jobb utomlands. Eller att svenska företag får det kärvare med att rekrytera kvalificerad kompetens från andra länder. Konsekvenser som dessa är dock svåra att sätta direkta förlustsiffror på. 

Värnskatten har gjort att Sverige idag har världens högsta effektiva marginalskatt: 76 procent (inkluderat konsumtionsskatter och arbetsgivaravgifter). Det liknar rena bestraffningen á la Pomperipossa. De som av antikapitalistiskt ideologiska skäl anser att detta är bra, behöver inte vara jätteledsna över att värnskatten skrotas. När den pålagan ryker vid årsskiftet ståtar Sverige fortfarande i bedrövlig världsklass med en effektiv marginalskatt på 73 procent, enligt en ny rapport från tankesmedjan Timbro. 

Vi som vill värna de välståndsskapande krafterna kan således inte nöja oss med att ropa ”äntligen!”, hur motiverat det än är, om värnskattens hädangång. Ytterligare reformer behövs som en gång för alla jagar bort den 70-talsspökande Pomperipossa från scenen. 

Konfiskatoriska marginalskatter är omoraliska, slår mot flit och arbete, gör Sverige fattigare på resurser, uppmuntrar till skattefusk och politikerförakt. Var finns rättvisan, logiken och förnuftet i detta? Den som har svaret vinner fikon.