"Intresset för filmen är enormt", säger en representant för distributören. Intresset ljuger inte. Olof Palme fortsätter att fängsla och fascinera. Socialdemokraten Palme väcker hat och avsky. Ser ut som en tanke att filmen har premiär när konsekvenserna av det på 1970-talet introducerade liberala marknadsexperimentet manifesteras i form av arbetslöshet och en gigantisk omfördelning från fattiga till besuttna.
Jag var ordförande i Vadstena SSU när jag hörde - och träffade! - Palme första gången. Sista gången jag hörde honom tala var på 1980-talet, i Kolmårdens djurpark (!). Att som ung höra Palme tala var att nås av insikten att drömmar går att förverkliga.
De besuttnas revolt
Hatet mot Palme föddes ur högerliberalernas förakt för socialdemokratins värderingar. Att Palme mördas när de rikas revolt mot välfärdsstaten tar fart är kanske inte en tillfällighet. Det var nu, på 1980-talet, som det som John Kenneth Galbraith - nationalekonomen som inspirerade Palme och Tage Erlander - kallade hästskitteoremet fick fäste: Om de rika får mer, spiller det över till de fattiga. I Robert Skidelskys bok "Keynes - Mästarens återkomst" redovisas facit av det marknadsliberala experimentet: Lägre tillväxt, högre arbetslöshet, större klyftor och större underskott jämfört med perioden 1951-1981.
Reformismens höga visa
Palmes tal formar sig till en reformismens höga visa. Tål att läsas på nytt. Men glöm aldrig att politikern Palme var också den samförståndssträvande pragmatikern. Vilket jämviktsriksdagen 1973-1976 vittnar om. Han var också maktpolitikern som inte drog sig för att ljuga för att skydda Partiet och staten. Som i exemplet IB-affären. Jag rankar Branting och Erlander som 1900-talets viktigaste svenska politiker. Palme följer på en hedrande tredjeplats.
Palmehatet lever. Långt fler fortsätter att fascineras av personen och politikern Palme. Hans idéer och värderingar står starka, 26 år efter hans död.