Varje nytt jobb inom sektorn subventioneras med, lågt räknat, 850 000 kronor. När dåvarande näringsministern Maud Olofsson sjöng momssänkningens lov i Almedalen sommaren 2010, utlovade hon 20 000 nya jobb. Regeringens proposition backade till 3 500 nya jobb per år.
Att servera restaurangsektorn saftiga lönesubventioner anses okej. Att föreslå fler händer inom hemtjänsten, äldreomsorgen och barnomsorgen avfärdas med argumentet att det är för dyrt. Fyra miljarder kronor – som momssänkningen kostar statskassan i år – skulle ge betydligt fler jobb om pengarna i stället gick till nya vård- & omsorgsjobb inom kommuner och landsting.
Socialdemokraterna hötte med näven och protesterade högljutt när alliansen sjösatte jobbskatteavdragspolitiken. Steg ett följdes av två, tre och fyra. S fortsatte opponera. I dag sväljer partiet jobbskattepolitiken. Partiets skatteutredare Leif Pagrotsky och Magdalena Andersson, ekonomisk talesperson, förklarar att lagt kort ligger. Möjligen med undantag av smärre ändringar i marginalen.
Jobbskatteavdragen har kostat 78 miljarder kronor och är en av förklaringarna till varför skattekvoten (skatternas andel av BNP) minskat kraftigt sedan 2006. Samtidigt minskar statens utgifter som andel av BNP, från 33 procent 2006 till knappt 29 procent i år. Så omintetgörs ansträngningarna att bedriva en anständig välfärdspolitik. Vilket är avsikten. Statsminister Fredrik Reinfeldt förklarade avsikten med regeringens politik i en intervju i SvD: Folk som mist a-kassan bör vända sig till ”sina föräldrar, sin partner”.
Arbetslöshetens sotsvarta vingar flaxar över Sverige. Lågkonjunkturen bultar på dörrarna till kommunernas socialbidragskontor. Till och med finansminister Anders Borg tvingas medge att 2013 är ett förlorat år, följt av ”flera magra år”. Kanske läge för Socialdemokraterna att ta några rejäla kliv framåt och sätta press på det sönderfallande kabinett som huserar i Rosenbad?
Jag tror inte det är möjligt eller ens önskvärt att rulla tillbaka hela jobbskattestrategin, men varför vågar Socialdemokraterna inte ta tillbaka det fjärde (och slussa pengarna till omsorg och utbildning)?
Överskottsmålet i statens finanser har överlevt sig själv. Högerekonomen och f d riksdagsledamoten (M) Ann-Britt Pålsson talar klarspråk: ”Jag vill se en betydligt mer expansiv budget”, säger hon till SvD och avrättar överskottsmålet.