En vårbudget två år före nästa val är lika upplyftande som att kolla Uutiset i SVT utan ett kunna ett ord finska. Men måste en vårbudget vara så avslagen och uppgiven som denna? Har Borg & Co gett slaget förlorat?
Två perspektiv dominerar: 1 Fixeringen vid statsskulden (som redan är låg) 2 Fortsatt beröringsskräck vid allt som luktar investeringar (till exempel infrastruktur och bostäder).
En politik för jobb och välfärd. Så rubriceras budgetpropositionen. Rubriken saknar täckning. Ett exempel: Alliansregeringen vill pressa ner statsskulden till 15,6 procent av BNP år 2016. Det är bara möjligt om Sverige fortsätter att avstå från för tillväxten nödvändiga offentliga investeringar.
Fortsatt hög arbetslöshet, växande inkomstklyftor (regeringen tvingas medge detta i sin finanspolitiska redogörelse), brist på bostäder, fortsatt hårda villkor för sjuka/arbetslösa, järnvägar som knäar p g a kapacitetsbrist (när Volvo, SSAB med flera uppvaktar regeringen om detta blir de åthutade av finansministern), en arbetsmarknadspolitik som inte funkar (regeringen föredrar passivt kontantstöd i stället för till exempel praktikplatser), nytt jobbskatteavdrag i stället för investeringar i vården och skolan.
Sverige har inte råd med regeringen Reinfeldt.
Majblomman!Regeringen bjuder upp till skrytvals. Samtidigt: Majblommeföreningar i Linköping, Kinda, Mjölby osv vittnar om hur allt fler föräldrar vänder sig till dem för att få hjälp med pengar till glasögon eller kläder till barnen.