Säfstaholms slott tronar på en vidsträckt, välskött gräsmatta bredvid en frodig damm. Att det är det enda kommunalt ägda slottet i Sverige som används för kulturverksamhet syns inte utanpå. Istället slås vi av den gröna omgivningen och den vackra, restaurerade fasaden.
Väl inomhus blir slottets kulturella prägel desto tydligare. Slottet har haft en av Sveriges största privata konstsamlingar, främst tack vare 1800-talsgreven Gustav Trolle-Bonde, men liksom själva byggnaden är den nu i kommunens ägo sedan 1960-talet. Under vinterhalvåret hänger samlingen uppe för beskådan, men sedan 24 år tas den ned under sommaren för att ge plats åt särskilda, tematiska sommarutställningar. I dessa har slottet tidigare profilerat sig genom att visa utställningar med kvinnliga konstnärer, bland annat inledande "Hon har talang – tyvärr" från 2003. Nu tyckte man emellertid att det var dags för ett nytt fokus, och temavalet föll på djur.
– Djur är faktiskt människans allra äldsta konstnärliga uttryck, berättar slottets kulturchef Lars Furborg och refererar till bland annat stenålderns grottmålningar.
Denna insikt mynnade ut i "Djur!" med svenska verk från de senaste 100 åren. Utställningen består av över 100 målningar och skulpturer av 60 olika konstnärer och behandlar tre aspekter i den mångfacetterade relationen mellan människor och djur: konsumtionen av kött och animaliska produkter, djuren som människans vänner och slutligen hur den miljöförstörande samhällsutvecklingen påverkar djurens artbestånd.
Dessa tre aspekter blir tydliga vid rundvandring, ofta genom att kontrasterande gestalningar av samma grundmotiv porträtteras bredvid varandra. Exempelvis hänger den idylliska "Kor i landskap" bredvid den samhällskritiska "Mutation II" av Folke Lind, som visar hur en "effektiviserad" ko för mänsklig konsumtion skulle kunna se ut. En annan målning, "Kvinna med kanin" av Otte Sköld, visar en kvinna som klappar en vit kanin medan hon trött tittar mot de fåglar som serveras på matbordet. Varför blir vissa djur vänner och andra mat?
En fjärde aspekt som träder fram i verken är djur som symboler eller identifikation, som i "Den sista fågeln" av Berta Hansson. Den mörkt blåsvarta bakgrunden kontrasterar hårt mot motivet, en vit fågel. När den målades 1991 var Berta 81 år gammal och höll på att förlora synen. Det blev hennes sista verk. På utställningen visas den i anslutning till en dikt med samma namn som målningen, där Berta uttrycker sin sorg över att hennes tid som konstnär är över.
Att utställningen är i slottsmiljö gör dessutom att det blir två utställningar i en. Samtidigt som fokus ligger på verken är ju den gamla arkitekturen och inredningen konst i sig. I "Djur!" blandas avbildade katter och hundar med en antik säng och tvättporslin i sängkammaren, och i det blåkaklade gamla badrummet skapas närvaron av hästen Greven genom en ljudinstallation med samma namn av Gustav Lejelind.
När vi sett oss mätta väntar en slottsbod med souvenirer ett par trappor ner. I anslutning till denna ligger också slottscafét, där Cecilia Björling serverar hembakat fika och lättare, hemlagade maträtter till hungriga besökare. Hon berättar att fiket väljer ekologiskt så långt det går.
– Kulglassen kommer från Sänkdalen utanför Söderköping, säger hon.
Här serveras traditionella godsaker som drömmar och rulltårta och man kan välja mellan att fika ute i den engelska parken eller inomhus. Där finns flera ljust inredda rum att välja mellan, varav ett var betjäntens hemvist en gång i tiden.
Slutligen väntar också ett besök i slottets örtagårdslabyrint, anlagd 1994 efter Tycho Brahes förebild från 1500-talet. Sommaren syns lika väl här som i övriga slottsparken; det prunkar och grönskar vackert av bland annat citronmeliss, lavendel och mynta i labyrintens olika sektioner. Och det är med myntadoften i näsborrarna vi lämnar Säfstaholm, ett antal natur- och kulturupplevelser rikare.