– Jag har faktiskt aldrig varit på Visfestivalen, men jag har hört talas om den mycket och det var prat om att jag skulle spela där för några år sedan, men då var det inte möjligt på grund av logistiska skäl. Men nu gick det och det är jag väldigt glad för!
Vad har du själv för relation till visan/visgenren?– Visst lyssnar jag på en del visa. Jag är allätare när det gäller musik och jag lyssnar gärna på all typ av musik om det finns nånting i uttycket eller melodispråket som tilltalar mig.
Vad har du för förväntningar på Visfestivalen i Västervik?– Jag har inga höga förväntningar... bara att det ska bli världens bästa gig för världens bästa publik, haha!
Vad kan vi få höra dig spela?– Det vill jag såklart inte avslöja så här innan gig. Det blir skittråkigt om jag avslöjar det. Men jag kan säga att jag kommer köra en blandning av gammalt och nytt material och såklart även blanda upp det så att både publiken och jag själv har så kul som möjligt.
Du har ju släppt tre nya singlar det senaste året? När kommer nästa fullängdsskiva?– Tanken är att fullängdaren ska komma i höst. Musik i dag konsumeras på ett helt annat sätt än för några år sedan, så känner jag ingen brådska. I dag lyssnar man mer på låtar och spellistor på Spotify och det är endast ett fåtal människor som bryr sig om fullängdsalbum och albumspår, så därför stressar jag inte ut någonting, även om jag egentligen i grund och botten ser mig själv mer som albumartist än singeldriven artist.
– Däremot längtar jag väldigt mycket till den dagen då jag får dela med mig av den musik som jag och min producent Sonny har jobbat på i över ett år nu.
Hur tycker du att din musik har förändrats och utvecklats sedan ditt genombrott 2006?– Jag har nog utvecklats åt en massa olika håll och jag välkomnar det. Jag kan känna att det vore lite tråkigt om jag fortfarande – tio år senare – satt och skrev ”Oh Boy”-låtar om och om igen. För jag vill ju bli en bättre sångerska. Jag vill bli en bättre textförfattare. Jag vill bli en bättre liveartist. Och då måste jag hela tiden låta mig utvecklas och testa nya sound och sätt att jobba på.
Sedan har jag ingen aning var det hamnar eller hur jag kommer att låta om tio år. Det får vi se. Och det ser jag verkligen fram emot att se!
Någon artistkollega på årets visfestival som du själv ser extra mycket fram emot att få lyssna på?– Åh jag gillar ju verkligen John Holm, men tyvärr kommer jag inte kunna gå på hans spelning denna gång.
Hur viktiga är texterna/ lyriken för dig? Lägger du mycket krut på den biten?– Det har gått i perioder. Mina första album var väldigt textdrivna. Men de handlade egentligen uteslutande om att vara 23 år och hjärtekrossad ute i storstadsnattsvimlet.
– I dag tänker jag på texterna på ett helt annat sätt. Jag vill ofta att texterna ska finnas där som min egen ledstjärna att hitta tillbaks till glöden när jag tappar den. Som ”Aqualung” där jag skriker hur jag ska simma för mitt liv för att hålla mig upp över ytan... eller ”Bonfire” där jag precis hittat glöden efter att det varit mörkt i livet ett tag och hur jag desperat ska hålla fast vid eldslågan som just tänts i mitt hjärta.
Vad sporrar och inspirerar dig i ditt musikskapande?– Ärligt talat ingen aning. Det är bara ett behov jag har för att känna mig hel. Jag måste helt enkelt skriva och sjunga för att må bra. Det finns inga alternativ för mig. Det är så jag överlever.
Musikbranschen är en mansdominerad bransch. Men i år har Visfestivalens arrangörer lyckats få till ett helt jämställt program, det vill säga på programmet hittar man exakt lika många kvinnliga som manliga akter.– Wow det är så otroligt grymt bra att Visfestivalen har ett jämnställdhetstänk och bokat lika många kvinnor som män. Med tanke på hur sjukt mycket bra brudar som spelar, sjunger, dj:ar och komponerar musik så är jag förvånad att inte fler festivaler lyckas med det!
Fotnot: Intervjun gjordes via mejl då Miss Li hade röstvila inför lördagens spelning på Visfestivalen.