Han är uppvuxen i Vadstena.
– Det har varit en bra uppväxt måste jag säga! En liten stad där man känner de flesta.
Musik har han hållit på med under i stort sett hela livet. Som barn och ung handlade det om att spela i olika band.
– Och att upptäcka musik rent generellt. Vi var ett gäng som hade samma musikintresse och vi lyssnade mycket på musik.
Det var "väldigt sparsamt" med ställen för unga i Vadstena.
– Men det fanns ju ändå en fritidsgård och en biograf, Sagabiografen. Där kunde det faktiskt vara konserter ibland. Mina lokala idoler under tidiga tonår var Ivory från Vadstena och Borghamn.
Han åkte ibland in till Motala för att se större band, bland annat i Motala Folkets Park.
– Senare var det Motala Metal Festival.
Annars fanns det inte så mycket livemusik säger han.
Kalle Lindén började lyssna på musik på allvar under mellanstadietiden. Hårdrock har alltid varit hans huvudsakliga musikstil.
– Jag tror att min första LP-skiva var med Thin Lizzy. Men jag gillade punk, Noice och till och med Gyllene Tider! Det kanske man vill glömma nu, skrattar han angående det sistnämnda bandet.
– Den första skivan är i och för sig "bra".
Som 11-åring upptäckte han hårdrocken och trummorna då han hemma hos en klasskamrat lyssnade i smyg på kamratens storebrors skivor och hörde "Prisoner" med Iron Maiden.
På frågan om saker han förknippar med uppväxten svarar han:
– Det är väl att man alltid var uttråkad (skratt) i en liten stad. Det kanske var bra på ett sätt, man fick chansen att tänka lite mer.
Sportade gjorde han mycket, hockey, fotboll och boxning.
– Jag testade nog de flesta sporter tror jag.
Nu spelar han gärna innebandy och bollsporter överhuvudtaget men är inte alls intresserad av att se på sport.
Han hade som ung inga direkta yrkesplaner.
– När jag var ung ville jag bara ha kul! Och musik är förknippat med att ha roligt, musik är inte bara att spela och komponera, det är också allt runtomkring. Att träffas, vara social och gå på konserter.
Teknik är ett stort intresse vilket märks på yrkesvalet:
– Jag är systemutvecklare och tycker om programmering.
Han är trumslagare i tre band:
– Guntrigger, som jag har varit med i väldigt länge, det är covers från 80- och 90-talet. Och så spelar jag i ett litet nystartat band som heter Damn Good. Vi kör också covers men bara låtar från 2000-talet. Sedan spelar jag i metalbandet Light of Candle.
Kalle Lindén planerar inte att gå all in tidsmässigt med något av banden.
– Det skulle betyda att jag skulle behöva försaka någonting annat, och det är jag nog inte beredd att göra just nu, men det kan så klart ändra sig om förutsättningarna är rätt.
Lindén bor fortfarande i Vadstena kommun. Under knappt 15 år jobbade han i Stockholm men med hus kvar i Vadstena. Han åkte hem för att repa men hade även lite band i huvudstaden.
– Inget allvarligt, vi spelade aldrig ute.
Historien med Bomber Bar började för honom och övriga nuvarande ägare med att de kände en hatkärlek till det föregående stället.
– Man älskade det, det var skitkul och ett bra ställe, men samtidigt så tyckte man själv att man skulle kunna göra det mycket bättre. Dock inser man nu alla utmaningar och har god förståelse för de tidigare ägarna och hur de valde att göra.
Bomber Bar är alltså inte hans jobb utan mer av en hobby. Kalle Lindén har aldrig arbetat med musik.
– Jag älskar musik, men jag vill hålla på med musik för att det är kul.