Vadstena-Akademien har från och med i år en ny, tydligt stolt och vältalig ambassadör: Loa Falkman, som presenterade sig vid en träff på Klosterhotellet i går.
Han kunde berätta att hans operakarriär började 1971 i Vadstena. Eller egentligen tidigare än så:
– Jag är ju född i en musikalisk familj, farfar var arkitekt och operasångare, och när jag var tio år drabbades jag en gång av Den Stora Lusten och gick in i vårt stora skafferi – och sjöng! Min syrra öppnade dörren och frågade ’men vad håller du på med!’ ’Jag blev bara så sångsugen’, svarade jag. Och så är det än.
Från operaskolan och Calle Flygares teaterskola kom Loa Falkman till Vadstena-Akademien. På den tiden då den legendariska grundaren Ingrid Maria Rappe själv delade ut dagtraktamentena till studenterna.
– Att komma till Vadstena var en positiv kulturchock. Den energin! Den har följt mig i karriären och jag är mycket stolt över att vara ny ambassadör för Akademien.
Loa Falkman menar att han rent konkret kan fungera som en sann ambassadör ”och öppna portarna in till en förtrollande värld” i kraft av sitt kändisskap som kulturperson i bred mening: operasångare, schlagersångare, skådespelare i bland annat ”Jönsson-ligan”-filmer, Ica-Stig.
– Kulturambassadörskap är livsviktigt. Utan kultur får vi ett enbart rått samhälle. Försök tänka elaka tankar till musik av Mozart, eller sjunga ”Vi gå över daggstänkta berg” och vara förbannad…
Sommarens operaföreställningar på Vadstena slott, med premiär 22 juli, utgörs av inte mindre än två italienska operor om två kvinnoöden, spelade efter varandra. Men med en enda titel: ”Kär och galen”. Och det rör sig om mycket gammal musik av närmast totalt okända tonsättare.
Komedin ”Nina” av Giovanni Paisiello är ett sångspel i två akter från 1789, översatt av Carl Stenborg på 1790-talet. Den utspelas i en solig, italiensk trädgård.
Tragedin ”Comala”, från 1780 av den numera helt okände Pietro Morandi, bygger på McPhersons ”Ossians sånger” och utspelas nattetid i det karga Skottland.
Det hela regisseras av Deda Cristina Colonna och musiken leds av dirigenten Mark Tatlow.
Musiken kommer att spelas på lika gamla instrument. Bara det en utmaning, kan Akademiens vd och konstnärlige ledare Nils Spangenberg berätta.
– Vi får leta internationellt efter musiker som kan spela på dessa instrument: vi kommer att hyra in musiker från Spanien, Italien, Tyskland, Holland. Men Vadstena-Akademien är ju en internationell musikinstitution. Våra sommarföreställningar lockar publik och musikkritiker från hela Europa. Salzburg, Bayreuth och Vadstena är begrepp i musikvärlden.
”Kär och galen” får en att tänka på Ulf Lundell och Lotta Engberg. Och det är inte helt fel, tycker Nils Spangenberg:
– Det handlar om galenskap, kvinnlig galenskap. Det finns ett genusperspektiv i dessa gamla operor.
Det understryker Inga Lewenhaupt, teater- och musikhistoriker och ordförande i Vadstena-Akademiens Vänner. Hon presenterar ”Kär och galen” som inledningen på ett forskningsprojekt i samarbete med Stockholms Universitet, ”Performing Premodernity”, där målet är att ge nytt liv åt en gammal repertoar. Hon kallar sommarens evenemang i Vadstena Slott för ”scenkonstarkeologi”.
– Det blir en presentation i gammal kostym men en som talar tydligt till oss i dag. Trots tematiken kärlek och kvinnlig galenskap blir det känslosamt, skönt, harmoniskt, vackert – till och med sirligt, säger Inga Lewenhaupt.
Nu väntar en hektisk vår för de unga sångarna i Akademien. Till exempel ska man med hjälp av en känd skådespelare arbeta med dialogerna i sångspelet ”Nina”, den inledande komedin.
Och Vadstena-Akademien har en hel del annat på gång i sommar: Kammarmusik, Schubertkvällar, konserter där operaensemblen framträder med Norrköpings symfoniorkester, bland mycket annat.