FILM
Kanske hamnar den i en källare någonstans, eller målas över med ett nytt motiv. Eller så blir målaren plötsligt i ropet – oftast efter sin död – och även ofullständiga tavlor blir dyrgripar i auktionsförrättarnas händer.
I den franske animatören Jean-Francois Laguionies värld sker desto mer. Hans nya film utspelar sig inuti en övergiven tavla, där konstnärens plötsliga försvinnande har skapat ett hierarkiskt och grymt samhälle. I det överdådiga slottet bor de färdigmålade, "de kompletta", som förvisat de halvmålade "ofärdiga" och de skissartade "kluddarna" till trädgårdens otrygghet.
Det älskande paret Ramo och Claire kommer från varsin sida av den här klassbarriären, och deras kärlek väcker ont blod hos slottsfolket. Tillsammans med Claires bästa vän Lola och kludden Penna ger sig Ramo ut på en farofylld resa för att hitta konstnären och återställa balansen i tavlan.
Laguionie har inspirerats av modernistiska målare som Chagall, Matisse och Modigliani, och "Tavlan" är en bedövande vacker film – färgsprakade och pampig. Den modiga trion hoppar från tavla till tavla, från bistra slagfält till ett Venedig som badar i solnedgångsfärger. Jag får samma upprymda känsla som när jag första gången läste Michael Endes "Den oändliga historien", där varje dörr ledde in i en ny fantasivärld.
Filmens blir bitvis lite predikande, och hamrar utan större subtilitet in sitt budskap om att vara sin egen lyckas smed. Men ögonfröjden och originaliteten gör ändå mödan värd. När fick man till exempel senast se en flörtig nakenstudie diskutera filosofi med ett bistert självporträtt? Sug på den, Disney. (TT Spektra)