Det får väl tolkas som det är högt i tak och brett utrymme för formstudenternas personliga utveckling.
Årets upplaga är rumsligt luftig. Inga instängda skärmar och trånga prång. Studenterna får själva planera och genomföra sin utställning. Och det är de gjort med den äran. Stramt urval, inte för mycket saker, bra presentationer.
Påfallande få möbler, ingen intarsia, inga snickerier. Desto mer kan vi se av egna idékonstnärliga gestaltningar, fritt prövande och mycket varierande. De flesta uttrycker sina egna tankar och känslor i en mångfald av olika material och tekniker. Objekt, skulptur och installationer dominerar.
Ami Jammeh uttrycker sina känslor via skickligt svarvade träskålar som försetts med amorfa bronsflytningar ”Utbrott” som kontrastprincip. Wivi Samuelsson har gjort en spännande och intressant berättelse. Den handlar bland annat om ”luffarkonsten”, trådslöjdens historia. Samtidigt har hon verkligen bidragit med en samtida utveckling av densamma. Med ett flitigt snurrande av trådar i ett slags dansande rörelser har de 12 studenterna på programmet fått sin egen figur formgiven på ett frejdigt och uttrycksfullt sätt.
En helt annan användning av metalltråd har Pamina Eriksson skapat en scen med räv och blommor. Hon undersöker naturen som ”konstruktion” och motsägelsen i att vi människor både är natur och kultur. Idéperspektiv har också Madelene Bojestig med verket ”Framtid utan mall” som handlar om den ständigt aktuella diskussionen om normkritik.
Textila material finns förstås representerade. Christine Kacz Ruse har skapat en närmast scenografisk och fysiskt blodfull iscensättning med marmorering av tyger. Jennie Tämnervik har gjort ”Huvudkuddar. Julia Gottschalk använder textil i sina funkisrena möbler. Kristine Hildor har skapat eget mönster till sin återanvända och sköna stol i läcker turkos färg. Gabriella Segerholm återanvänder bomullsgarn i sina lampor.
Tyger och ett flertal blandmaterial finns i Jesse E. Heds dramatiska fantasyfigur ”Mage of Doom” som ingår i så kallade Cosplay-events. Där träffas unga människor som gillar att klä ut sig till olika idoler från serier och filmer. Kanske skulle också några av Jennipher Sivertsson fina och karismatiska silverringar finna sin naturliga plats på många fingrar i sådana sammanhang.
Häftigt tryck finns Malin Kellhorns monumentala fotomontage ”Möt mig där” med en jättelik bro underifrån som dominerande parti i en rumsligt glidande bild med många andra inslag.
Ja, det finns mycket att titta på och tänka på. Underrubriken är ju träffande eftersom det handlar om ”Ting & tankar”. Inte det ena utan det andra.