– Har ni hittat till adressen? Jag kommer ned, säger Adrian och så säger det klick i telefonen.
Vi befinner oss i ett industriområde på Westmansgatan, hem för Alkakonstnärerna. Den stora lokalens takhöjd bär imponerande mått, en tjusig kristallkrona glittrar i dunklet. En trappa tar oss upp till övervåningen och vidare till Adrians ateljé. Här trängs trumpukor med gamla tavelramar och burk efter burk med sprejfärg.
– Jag har kopplingar till graffitin, men kallar mig för konstnär. Sprejfärg utgör mycket av mitt uttryck, jag älskar sprejfärg. Men jag jobbar också med träinslag och andra typer av material, säger han.
Att graffiti har en negativ klang tycker han är synd, för många har det blivit synonymt med klotter vilket är långt från sanningen.
– Det är roligt att färglägga med sprej. Man kan uttrycka mycket i bara ett enda streck, säger Adrian och pekar på en tavla. Ser du molnet över huset? Hade jag målat de strecken med pensel hade de inte blivit lika riviga om du förstår vad jag menar, förklarar han.
Adrian började måla när han var 13 år, mest tunnlar eller godstågen som stod parkerade längs järnvägen i Mjölby. Då var det spänningen i att måla något stort och sedan springa för livet som lockade.
– I dag vill jag ju även att motivet ska se bra ut, säger han och skrattar.
Adrian sitter på en stol vid sitt skrivbord. Det långa håret är uppsatt i en knut, på T-shirten svävar fåglar mot en grå bakgrund. Framför honom ligger en hög med urskurna händer i trä. De utgör en viktig del i den kommande utställningen på Östergötlands museum i höst.
– Händerna är kopior av ett original som min kompis Isac gjort. Det var hans tagg, hans tecken. Han dog för två år sedan, nu har jag tagit över den efter honom.
Det var tragiskt, det som hände den där dagen då Isac ramlade från taket av den byggnad som precis hade blivit kulturhuset Framtidens lokaler. Isac hade varit en viktig del av projektet och Adrian tillsammans med resten av gruppen som stod bakom idén kämpade på i hans minne.
– Händerna kommer att sitta som en välkomstinstallation av utställningen. De kan betyda mycket, en hälsning eller stopp. Linjerna i handflatan säger mycket om en människa också, förklarar Adrian.
Första gången han visade upp sin konst offentligt var på stadsbiblioteket i Mjölby som 17-åring, sedan dess har Adrian ställt ut ett tiotal gånger på gallerier runt om i Sverige. Men det här är första gången hans konst visas på museum.
– Jag får bestämma helt själv hur utställningen ska se ut, det är jätteskönt. Jag kommer att visa både målningar och installationer, temat cirkulerar kring mig själv och har fått namnet "Mitt sätt att bli rik", säger Adrian.
Utställningen ingår i länsmuseets stafettpinnen, där den konstnär som för tillfället ställer ut väljer vem som ska ta över. Adrian blev vald av konstnären Susanne Andersson.
– Det var roligt, jag trodde att hon valt mig lite för att vi har gemensamma bekanta och att hon därför vet vem jag är. Men tydligen hade hon glömt att jag känner dem och valt mig för att hon tyckte jag är bra. Jag är runt trettionde konstnären som tar över stafettpinnen, och har för mig att jag är den yngste, säger Adrian.
Utställningen "Mitt sätt att bli rik" öppnar 31 augusti.
3 konstnärer
Anthony Lister: "Australiensk gatukonstnär, kallar sig själv för en Adventure Painter."
Jan Davidsson: "Enligt mig den bästa östgötakonstnären."
1UP: "Ett crew av gatukonstnärer som gör mycket rooftops, kännetecknas av svampen från Super Mario Bros."