Marlon Brando som Don Vito Corleone i Francis Ford Coppolas klassiker "Gudfadern" (1972).
Essä
I dag, 21 januari 2022, är det hundra år sedan skådespelaren Aristotelis Savalas föddes i New York – en stad som han starkt skulle komma att förknippas med i en av sina många roller. Vi minns honom som ”Telly Savalas”, för många kanske bara som ”Kojak”.
Hans skådespelarkarriär tog fart förhållandevis sent i livet och det är förmodligen få som känner till hans tidigare karriär, som medarbetare vid ABC News. Många av de tidigare filmerna är nog också bortglömda. Kanske var det en lycklig slump att det blev han som fick rollen som ”Theo Kojak” – det sägs nämligen att den långt mer etablerade, och några år yngre, skådespelaren Marlon Brando inledningsvis skulle ha varit intresserad av rollen. Då skulle vi naturligtvis ha en helt annan bild av ”Lt. Kojak”. Vid denna tid var Brando synonym med ”Don Vito Corleone” genom sin roll i "Gudfadern" (1972). Det är en intressant tanke, hur denne Kojak skulle ha tagits emot.
Telly Savalas närmade sig 40 när hans karriär som skådespelare tog fart. Och då var det inte i rollen som rättvisans tjänare han blev känd, snarare i roller som representerade den andra sidan. Han gjorde en legendarisk insats i sin roll som skurken ”Blofeld” i Bond-filmen "I hennes majestäts hemliga tjänst" (1969) och likaså som ”Sergeant Big Joe” i "Kellys hjältar" (1970). TV-serien "Kojak" gick mellan åren 1973–1978 och det var med denna som man kan säga att Savalas blev en ikon med slätrakat huvud samt en godisklubba i munnen. ”New York City detective Lt. Theo Kojak” mötte vi redan i filmen, tillika pilotavsnittet, "The Marcus-Nelson Murders" (1973). I TV-serien "Kojak" medverkade även Telly Savalas yngre bror, George Savalas, i sin roll som ”sergeant Stavros”. I serien stötter man också på en ung Sylvester Stallone i rollen som ”detective Rick Daly”.
Telly Savalas suger på sin godisklubba.
I likhet med flera andra tidstypiska socialrealistiska kriminalberättelser, skildras en mycket brutal verklighet. Kojak stack ut i denna genre, i vart fall i jämförelse med andra populära serier som sändes på svensk tv vid tiden. Den några år tidigare "Columbo" (började sändas i Sverige 1972) med en annan ikon, Peter Falk, i huvudrollen var närmast en matinéliknande komedi i jämförelse. TV-serien "McCloud" (1970–1977) med Dennis Weaver eller "Cannon" med William Conrad (1971 – 1976) kom heller inte i närheten. "Baretta" med Robert Blake (och gultofskakaduan) i huvudrollen kom något senare på sjuttiotalet. Serien skildrade förvisso också den undre världen men var långt ifrån lika rå i sin gestaltning. Kojak var något annat, helt enkelt. I dag skulle man kanske inte kunna uppskatta hans tuffa repliker på samma sätt men vid tiden var det något speciellt över dem – och vissa satte sig i minnet. En av de mest omskrivna kanske är just: “We’re all born bald, baby”.
"We're all born bald, baby". Diana Rigg klappar på Telly Savalas kala hjäsa under inspelningen av Bondfilmen "I hennes majestäts hemliga tjänst" (1969).
Pilotavsnittet, TV-filmen, som inledde hela serien om ”Lt. Theo Kojak” - The Marcus-Nelson Murders" - baserades på en verklig händelse. Ett avskyvärt dubbelmord (det så kallade ”Career Girls Murders” eller som det också namnges ”The Wylie-Hoffert Murders”) som skedde tio år tidigare, 28 augusti 1963, på Manhattan, där två unga kvinnor våldtogs och mördades: Janice Wylie och Emily Hoffert – 21 respektive 23 år gamla.
Aristotelis "Telly" Savalas i rollen som Kojak 1973.
Mordet fick en normkritisk dimension. Mordet ägde rum i ett USA där Medborgarrättsrörelsen var som mest aktiv och faktiskt samma dag som Martin Luther King höll sitt berömda tal som brukar kallas: "I Have a Dream". Initialt anhölls en oskyldig afroamerikansk man, men efter vidare undersökning friade den misstänkte. Man kunde därefter identifiera och gripa den verkliga mördaren, som dömdes till livstid 1965. Dådet uppmärksammades mycket i media och blev även grund för Clark Howards bok "The Killings" (1973). Det är ett brutalt och slitet New York som beskrivs – långt från den stad som möter dagens besökare, efter borgmästare Rudy Giulianis ”sanering” av staden på 1990-talet.
Aristotelis "Telly" Savalas i rollen som James Bonds nemesis Ernst Stavro Blofeld i "Hennes majestäts tjäns" (1969).
Filmen blev en stor framgång och TV-serien kom sedan att sändas i sex säsonger, och omfatta inte mindre än 118 avsnitt, mellan 1973 och 1978. Det blev också toppen på Aristotelis Savalas’ karriär. ”Kojak” avled i sviterna efter prostatacancer 1994 – han blev 72 år.
Gary Svensson är docent i konstvetenskap och visuell kommunikation och är biträdande professor vid Linköpings universitet.