Den unge Torfinn lyssnar uppmärksamt på den gamle upptäckaren Leif Erikssons berättelser om det förlovade Vinland på andra sidan havet.
Påverkad av uppväxten under kalla kriget och i synnerhet av terrorattackerna den 11 september 2001 ville japanen Makoto Yukimura skriva och teckna en berättelse om slaveri, att vara människa helt utan frihet och livsideal. Han inspirerades inte av det mest uppenbara, den transatlantiska slavhandeln eller den historiska förekomsten av slavar i det egna samhället (som sträcker sig fram till andra världskrigets slut), utan den mer exotiska fornnordiska träldomen.
Med blott klena engelskkunskaper företog sig den då 27-årige Yukimura 2003 en lång resa till Skandinavien, Island, Grönland, Kanada, Storbritannien och Frankrike för att få en egen bild av människorna och naturen och framför allt på plats studera historien. Yukimura fann att vikingarna mer påminde om ”wokou”, de brutala japanska sjörövare som härjade den kinesiska och koreanska kusten från 1200- till 1500-talet, än de berömda inhemska krigarna samurajerna. Utifrån det vi vet om vikingar och nordmän var dessa mer fria och individualistiska än de mer underdåniga och lojala samurajerna som alltid tjänade sina herrar och sin heder och visade dessa lojalitet till döden.
Resultatet blev ett mastodontprojekt, den ännu pågående tecknade serien “Vinland Saga” (2005-), nu uppe i hela 26 volymer som sammanlagt sålt i hela sju miljoner exemplar. För fyra år sedan började den filmatiseras i Shūhei Yabutas regi i form av en prisad och kritikerrosad tv-serie med samma namn. Just nu visas den andra säsongen och kan i Sverige ses på Netflix (där också den första är tillgänglig) och fler lär det bli.
Litterärt sett har Yukimura inspirerats av äldre isländska skrifter om vår fornnordiska historia. Framför allt har han tagit intryck av ”Flatöboken” (färdigställd 1394) som sagolikt skildrar en rad norska och danska kungars liv och gärningar från 1000- till 1200-talet, Olav Tryggvason, Olav den helige, Sverre Sigurdsson och Harald Hårdråde, samt berättar om Norges, Islands, Orkneyöarnas och Färöarnas historia. Andra viktiga källor är sagorna om Vinland, ”Grönlänningasagan” (nedtecknad 1260) som handlar om islänningarnas upptäckt av och bosättningarna på Grönland och Vinland (i dagens Newfoundland i nordöstra Kanada) och ”Erik Rödes saga” (från slutet av 1200-talet) som trots sitt namn främst handlar om hur Torfinn Karlsämne och hans hustru Gudrid Thorbjarnardóttir som på 1000-talet reser till och bosätter sig på Vinland.
Det är just en fiktiv berättelse om Torfinns resa till Vinland vi får följa i Yukimuras serie. Den tar sin början i den danske kungen Sven Tveskäggs invasion av England 1013 i vilken dennes tonårige son, den blivande Knut den store, så småningom kung över både Danmark och England, deltar. En rad andra historiska och halvmytiska gestalter dyker upp, som den gigantiske skånske jomsvikingen (ett fruktat brödraskap av legoknektar som enligt legenden hade sitt säte i Jomsborg på ön Wollin i dagens nordvästra Polen) Torkel den höge, Vinlands upptäckare Leif Eriksson och så småningom förstås Gudrid Thorbjarnardóttir (som också begav sig på en pilgrimsresa till Rom och slutade sina dagar som nunna), bland andra.
Den unge Torfinn ser på när hans far Tord tar hand om en träl han räddat från att drunkna i "Vinland Saga".
En del karaktärer, som Torfinns far Tord Hästhuvud har fått utbroderade biografier, i Yukimuras saga är han känd som den urstarke ”Trollet från Joms” och har ett förflutet som just jomsviking. Den mystiske krigaren kallad ”Askeladd(en)" (också namnet på en känd figur i norska folksagor) är inspirerad av den gåtfulle romerske härföraren Lucius Artorius Castus som var stationerad i England på 200-talet efter Kristus och den beryktat fåfänge isländske köpmannen och hövdingen Olaf Hoskuldsson som är en av huvudpersonerna i isländska ”Laxdalingarnas saga” från 1200-talet. Genom Askeladd knyter Yukimura på ett genialt vis an till mysteriet kring Arthurlegenden och den gudomliga ön Avalon, dessa egendomliga myter som förenar kelternas, saxarnas och de kristnas föreställningar i en alldeles egen fornengelsk mytologi.
Torfinn, en ung man på väg mot Vinland, är huvudkaraktären i "Vinland Saga".
Torfinns egen historia är också dunkel innan ”Amerikaresan” och Yukimura ger honom en bakgrund som är inspirerad av Olav Tryggvason som blev förslavad, men ändå lyckades återta sin position som norsk kung.
Yukimura har varit extremt mån om att realistiskt återskapa de nordiska och brittiska miljöerna som de var när det begav sig, vilket har resulterat i makalöst vackert återgivande av inte bara naturen utan också kulturer i form av byar, städer, religiösa ceremonier och jordbruksarbete, familjeliv, kokkonst, kläder och bostäder. Det är kanske främst här, snarare än de blodiga scenerna på slagfälten, som Yukimura är som starkast, både i ord och bild, i de omsorgsfullt tecknade detaljerna som fångar hur vardagslivet tedde sig för människor för tusen år sedan.
De sammansatta karaktärerna är också psykologiskt fint utmejslade och de förändras över tid, vi befinner oss i en tid och värld som formar hårdhudade människor, men också personer som inom sig bär på djupa sår av sorger och trauman. Ingen av dem blir oss helt främmande eller osympatisk, ju mer vi lär känna dem desto mer förstår vi deras olika motiv och känsloliv, även om vi har svårt för deras ofta så drastiska och våldsamma handlingar. Det präglar också de föränderliga relationerna dem emellan som Yukimura också gestaltar så väl. En skulddriven strävan efter hämnd och makt är ett genomgående tema som också visar dess oundvikliga tragedi, men här finns också triumfen i det medkännande och medmänsklighet.
Tragedin, traumat och sorgen är genomgående teman i den gripande serien "Vinland Saga".
Inte minst är äventyret genom England spännande. Spåren av Roms väldiga civilisation dröjer efter hundratals år sig kvar, både i form av ruiner och i namnen och sederna i de små walesiska kungariken (som fortsätter att bygga stora galärer vilket förundrar vikingarna med sina snabba långskepp) och som fortfarande uppfattar sig vara dess arvtagare.
Yukimura har starkt inspirerats av landsmännen Yoshiyuki Okamuras och Tetsuo Haras klassiska tecknade serie “Fist of the North Star” (1983–1988) som utspelar sig i en framtid efter det stora kärnvapenkriget som ödelagt hela planeten. I spillrorna av forna kulturer och samhällen kämpar människor för att överleva i en våldsam och obeboelig värld där olika andliga traditioner och värden försöker lägga grunden för en ny mänsklig civilisation.
Något liknande ser vi “Vinland Saga”, i det som en gång var romarriket och dess utkanter vinner nu kristendomen mark som säger att alla människoliv är lika värda. Inte bara de starka krigarnas, och de som dyrkar Oden och Tor finner det märkligt att den förnedrade och döde guden på korset kan vara så mäktig (när Torfinn drömmer om vad som sker efter hans död inser han att vikingarnas paradis i själva verket är ett brutalt helvete). Samtidigt är de kristna och asatroende överens om att vi de lever i den yttersta tiden, domedagen eller Ragnarök, “Gudarnas skymning”, är nära och att de själva kämpar i ruinerna efter en storartad civilisation som romarnas är bara ett tecken på mänsklighetens och världens snara undergång. Det är dessa många lager av väven mellan religion och politik som är en stor del av behållning av Yukimuras saga.
Med en mystisk fjäderhatt på huvudet berättar Leif Eriksson för den unge Torfinn fantastiska berättelser om Vinland, det förlovade landet på andra sidan havet. Som en gammal man får han se den vuxne Torfinn ge sig av för att återfinna det land han själv en gång upptäckte.
Det är just idealen hans berättelser handlar om, vikten av att ha dem. Vikingarnas ideal kretsar kring viljan och makten att strida och härskar i den här världen, de kristnas motiv och handlingar är strävan mot ett evigt liv och den kristne kung Knut den store påminner om att den verkliga makten ligger hos Gud som skapare, vi människor kan endast finna oss i Hans ordning. Trälarna, de förtryckta och hunsade, ser till slut att ett bättre och rättvist liv utan lidande och plågor kan förverkligas i det skimrande Vinland på andra sidan det väldiga havet, den plats som Leif Eriksson har berättat om där människan kan slå sig ner och börja om på nytt. Vi andra vet förstås att där finns skrälingar (“urinvånare”) som inte vill dela sitt land med andra och som så småningom också kommer att breda ut sig över Grönland.
Leif Eriksson, en åldrad och bruten upptäcktsresande i "Vinland Saga".
Samtidigt är “Vinland Saga” ingen sentimentalitet, det är en vacker, brutal och intelligent berättelse befläckad av blod och smuts. Askeladd påminner oss insiktsfullt om att alla människor är slavar, även om de inte kan se sina kedjor. Frågan vi ställs inför är om vi verkligen inte kan se våra egna?