George Lucas och Steven Spielberg tillsammans med skådespelarna Kate Capshaw och Ke Huy Quan vid världspremiären av "Indiana Jones och de fördömdas tempel" i London 1984.
Efter den enorma framgången med Stjärnornas krig-filmerna i slutet av 1970- och början av 80-talet ville George Lucas förverkliga en annan pojkdröm. Han hade på ett ännu oöverträffat sätt fört rymdoperan till vita duken och ville nu återskapa sin barndoms matinéäventyr.
Han slog sig samman med Steven Spielberg (“Hajen”, “Närkontakt av tredje graden”), en annan yngre filmskapare i ropet, och skapade karaktären Indiana “Indy” Jones, en äventyrlig amerikansk arkeolog som med skinnjacka, cowboyhatt, revolver och piska reste runt i världen på jakt efter kulturhistoriska skatter med mystiska krafter, från förbundsarken till den heliga graal, alltid med nazister och opålitliga fransmän i hälarna.
1. Charles Henry Malcolm Kerrs illustrarion av Allan Quatermaid ur H. Rider Haggards roman med samma namn från 1887. 2. H. Rider Haggard själv 1905.
Allan Quatermaid i strid i H. Rider Haggards roman "Maiwa's Revenge" (1888), Illustration av sven-amerikanen Thure de Thulstrup.
Lucas hjälte var inspirerad av Lester Dents figur Doc Savage, en brottsbekämpande vetenskapsman och äventyrare som först dök upp i kioskromaner på 30-talet för att sedan också ta plats i serietidningar, radio och tv. En annan förebild var den sydafrikanske storviltsjägaren Allan Quatermaid, huvudpersonen i H. Rider Haggards romansvit som inleds med “Kung Salomos gruvor” (1885) som handlar om en expedition som söker efter den bibliske kungens ofantliga rikedomar i det som var Stora Zimbabwe. Temat med jakten på bibliska artefakter och Quatermaids ångest över att han dödar och plundrar allt det han finner ovärderligt (de vackra vilda djuren och kulturhistoriens skatter) känner vi igen som dilemmat också för Indy.
Arthur Conan Doyle 1914 och Wallace Beery i rollen som professor Challenger i filmen "The Lost World" (1925).
Boken öppnade för en ny genre, “upptäckten av de förlorade staden” och författare som Edgar Rice Burroughs, Arthur Conan Doyle, Rudyard Kipling och H. P. Lovecraft skrev snart egna verk på temat. Doyles karaktär Professor Challenger, en hetlevrad läkare och vetenskapsman, var baserad på geografen och arkeologen Percy Fawcett som 1925 försvann spårlöst i Amazonas på jakt efter en försvunnen stad. Challenger är en källa till Indy, men framför allt inspirerades Lucas av Carl Barks utbyggnad och omtolkning av Walt Disneys universum 40- och 50-talet. Det är då den Kalle Anka vi i dag känner tog form och Barks gjorde framför allt den snåle Joakim von Anka till en äventyrlig skattjägare som far runt till de mest främmande hörn av jordklotet med knattarna i hasorna.
Carl Barks 1994.
Efter framgången med de tre ursprungliga Indiana Jones-filmerna under 80-talet bestämde sig Lucas för att berätta Indys historia från barndomen och ungdomen. Resultatet blev ”Indiana Jones äventyr” (1992–1996), en svindlande ambitiös och påkostad tv-serie, en dröm för varje unge att bänka sig framför när de kom hem från skolan. Något lurade blev de förstås också, Lucas serie var i själva verket det tidiga 1900-talets historia förklädd i den ungdomliga äventyrsseriens form.
Serien kostade drygt en miljard kronor att producera och Lucas insisterade på att den skulle spelas in på de platser i världen där den utspelar sig. Han samarbetade med filmskapare och skådespelare i de länder dit inspelningsteamet kom och fick på så vis en mångfald av perspektiv på sin egen unge hjälte. Etablerade regissörer som Nicolas Roeg (“Performance”, “Walkabout”, “Rösten från andra sidan”, “Häxorna”), Terry Jones ( (“Monty Pythons galna värld”, “Ett herrans liv”, “Meningen med livet”), Simon Wincer ( “Den långa färden”, “Rädda Willy”), Joe Johnston (“Älskling, jag krympte barnen”, “The Rocketeer”) och Bille August (“Pelle Erövraren”, “Den goda viljan”) växlades med löften som Deepa Metha (senare filmhistorisk med sin Elemententrilogi), Mike Newell (som under seriens gång samtidigt fick sitt stora genombrott med den romantiska komedin “Fyra bröllop och en begravning” och gangesterfilmen “Donnie Brasco”), dramatikern David Hare (som sedan också skulle skriva in sin i filmhistorien med “Timmarna” och “The Reader”) och inte minst fransmannen Frank Darabont (som skulle bli flitigt Oscarsnominerad för sina Stephen King-filmatiseringar “Nyckeln till frihet”, “Den gröna milen” och “The Mist”). Estetiskt sett hölls serien samman av Lucas grundberättelser och den ensamt arbetande kameramannen David Tattersalls Emmynominerade foto och inte minst Maggie Grays (då redan Oscarsnominerad för sitt arbete med Terry Gilliams dystopiska “Brazil” (1985)) enastående scenografier som Emmybelönades.
Sean Patrick Flanery blev tv-historisk när han spelade huvudrollen i George Lucas serie "Indiana Jones äventyr" (1992-1996).
Det är en 93-årig Indiana Jones (spelad av George Hall) som berättar om sin ungdom för olika människor han råkar på i sin samtids New York. I tillbakablickarna spelas han som 8 till 10-årig av den då så populäre barnskådespelaren Corey Carrier och som 16 till 21-åring av den ännu verksamme skådespelaren Sean Patrick Flanery.
Henry Jones Junior växer upp i den lummiga universitetsstaden Princeton i New Jersey där hans skotske far Henry Senior (spelas av Lloyd Owen, i dag mest känd för rollen som Elendil i tv-serien “Maktens ringar”) är verksam som uppmärksammad medeltidshistoriker, expert på Arthurlegenden.
Serien inleds med att Henry Seniors akademiska framgångar leder till att han tar med sig familjen på en flera år lång föreläsningsturné världen över. För att sörja för Indys utbildning anlitas faderns gamla lärarinna från Oxford, Helen Seymour (Margaret Tyzack), som guvernant. En sträng, men modig kvinna med stark integritet som kommer att bli ovärderlig för Indys utveckling och intresse för arkeologi.
I ett avsnitt möter Indy (Corey Carrier) den amerikanske presidenten Theodore "Teddy" Rosevelt, som lär honom om jagkt och viltvård.
Under den långa färden träffar Indy en rad historiskt betydelsefulla personer. I Egypten öppnar han gravar tillsammans med Seymours gamle elev T. E. Lawrence (Joseph A. Bennett), den blivande Lawrence av Arabien, grälar om moralfrågor med en trumpen Leo Tolstoj (Michael Gough) i Ryssland och lär sig både jakt och viltvård av president Theodore “Teddy” Roosevelt (James Gammon) i Brittiska Östafrika, och konsten värde av Pablo Picasso (Danny Webb) i Paris.
I ett fantastiskt avsnitt (regisserat av Bille August) blir Indy olyckligt förälskad i den österrikiska prinsessan Sophie (spelas av den blott tolvåriga danska skådespelerskan Amalie Ihle Alstrup) när de träffas på Spanska ridskolan och orsakar nära på en diplomatisk kris när han övertalar henne att strunta i sin guvernant Emilie (Pernilla August) och följa med honom ut och åka skridskor.
‘Vid en middag berättar Indy om sina känslor för de tre ledande psykoanalytikerna Sigmund Freud (Max von Sydow), Carl Gustav Jung (Ernst-Hugo Järegård) och Alfred Adler (Björn Granath) som alla ger honom olika svar om vad kärleken är, en biologisk drift (Freud), strävan en själslig förening (Jung) eller en särskilt social gemenskap (Adler). Den unge Indy fattar också mot till sig och ber förgäves ärkehertig Franz Josef (spelad av Lennart Hjulström) om dennes dotters hand.
Kärlekens mysterium är också temat för ett avsnitt regisserat av Mike Newell då familjen Jones kommer till Florens och Indys mor Anna Jones (Ruth de Sosa) förälskar sig i den charmige italienske kompositören Giacomo Puccini (Georges Corraface). Hon har tröttnat på sin känslomässigt distanserade och principfaste arbetsnarkoman till make.
Den andliga sidan av kärleken är motivet i det avsnittet (regisserat av indiskan Metha) som utspelar sig i Varanasi i Indien, den multikulturella stad där alla världsreligioner möts. Här har träffar familjen Jones den brittiska teosofen Annie Besant (Dorothy Tutin) och hennes messias, den unge Jiddu Krishnamurthi (Hemanth Rao), som sedan skulle komma att bli en ledarfigur för rörelsen. Jiddu lär katoliken Indy om de andra världsreligionerna och inom den unge äventyraren växer övertygelsen fram om att kärleken är Guds närvaro i världen.
Över huvud taget ger resorna Indy möjligheten att se världen och livet ur fler än ett perspektiv, men kulturelativismen tar aldrig överhanden. När familjen Jones hälsar på oss upptäcktsreserskan Emily Keene (Rowena Cooper) i Marocko blir Indy vän med hennes unge slav Omar (Ashley Walters) och det väcker förstås frågan kring slaveriets natur. Indys far påminner om att slaveriets institution så gott som alltid följt mänskligheten (bara en generation tidigare upphörde det i USA efter ett flera år långt och blodigt inbördeskrig) och Keene menar att man måste ta seden dit man kommer, att slaveriet ofta är ett bättre öde än fattigdomen, medan den goda anglikanen Seymour hävdar att det är okristligt och omänskligt.
Trots att Indy och hans distanserade far närmar sig varandra under en resa i Platons och Aristoteles fotspår till Grekland glider de isär efter att modern dör endast 33 år gammal i scharlakansfeber 1912. Deras ansträngda relation gestaltas också i filmen “I Indiana Jones och det sista korståget” (1989), där de tillsammans söker efter den heliga graal.
Idiana Jones (Sean Patrick Flanery) som ung revolutionär i Mexiko 1916.
När Indy är 16 år semestrar far och son vid mexikanska gränsen och vid en räd blir Indy bortförd av revolutionären Pancho Villas (Mike Moroff) män. En av dem är belgaren Remy Baudouin (spelas av den belgiske skådespelaren, författaren och regissören Ronny Coutteure, en superstjärna inom film, tv, teater och opera i Belgien och Frankrike som 2000 tog livet av sig endast 48 år gammal) som anslutit sig till Villa därför att hans unga hustru har dödats av de federala soldater.
Indy bestämmer sig för att också rida med Villa, men de får amerikanska styrkor ledda av general John J. Pershing (Peter Marinker) och hans skjutglade adept löjtnant George S. Patton (Stuart Milligan) i hälarna. Remy och Indy alltmer desillusionerade över det cyniska våldet och bristen på idealism bland revolutionärerna. I stället bestämmer de sig för att bege sig till Remys hemland för att strida mot de invaderande tyskarna.
Resan sker via Dublin, dit de givetvis anländer lagom till påskupproret i april 1916 och Indy möter dramatikerna W. B. Yeats (Shane Connaughton) och Sean O’Casey (John Lynch) som lär honom om teaterns omedelbara magiska kraft. Därefter kommer de till London där Indy blir olyckligt förälskad i suffragetten Vicky Prentiss (spelas av den engelska supermodellen och skådespelerskan Elizabeth Hurley) som kämpar för kvinnors rätt att rösta samt parlamentsledamoten och överstelöjtnanten Winston Churchill (Julian Fellowes) som strider för alla brittiska soldaters rösträtt.
Väl i den belgiska armén gör Indy och Remy militär karriär (Indy blir så småningom kapten i belgiska armén och överste i den amerikanska, senare under andra världskriget), de strider under de blodiga slaget i Sommes 1916 där Indy blir tillfångatagen. Han flyr sedan från ett tyskt fångläger tillsammans med den unge lovande officeren Charles de Gaulle (Hervé Pauchon), som i verkligheten flydde fem gånger under kriget. Under en permission i Paris inleder Indy förstås en affär med magdansörskan och dubbelagenten Mata Hari (Domiziana Giodardano), som övertygar honom om att han ska försöka bli förflyttad till striderna i Afrika.
Indiana Jones (Sean Patrick Flanery) tar värvning i den belgiska armén och strider under första världskriget.
Han och Remy beger sig belgiska Kongo där de är med och jagar den tyska kolonialarméns befälhavare Paul von Lettow-Vorbeck (Tom Bell). “Afrikas Lejon”, som med blott 14 000 man, mest infödda askarisoldater, höll 300 000 brittiska, indiska, belgiska och portugisiska soldater stången under flera år i vad som kallats historiens främsta gerillakrigföring.
Men Indy strider inte bara i Afrika, han möter den boerske generalen Jan Smuts (Norman Rodway), som sedan skulle bli Sydafrikas premiärminister och träffar den store tysk-franske teologen och missionären (och så småningom fredspristagaren) Albert Schweizer (Friedrich von Thun) som lär honom att leva efter sin etiska princip om att det goda är att bevara, hjälpa och stärka livet och att det onda är att förstöra, skada och förhindra det levande.
Tillbaka i Europa blir Indy och Remy värvade till den franska underrättelsetjänsten och en rad spännande uppdrag väntar. I egenskap av spion (med identitet som journalist från neutrala Sverige, han talar också svenska!) blir Indy rival ambulansföraren Ernest Hemingway (Jay Underwood) om den vackra Giulietta (Veronica Logan) under ett uppdrag i italienska alperna.
Indy kommer också till Prag där han träffar den litteräre juristen Franz Kafka (Tim McInnerny) och i en genial gestaltning av dennes roman “Processen” får uppleva den existentiellt förfrämligande och svindlande labyrintiska österrikisk-ungerska byråkratin.
I ett avsnitt erfar han slaget om Beersheba, vars vattenkällor är livsviktiga för samväldets styrkors möjligheter att avancera mot Jerusalem. Här träffar Indy den arabiska agenten Maya (Catherine Zeta-Jones) som verkar under skepnad som magdansörska och Schiller (Daniel Craig), en tysk officer som är rådgivare åt turkarna under striderna. Den historiska händelsen där den sista riktiga stormningen till häst sker är när det australiensiska kavalleriet mot alla odds bryter igenom de turkiska linjerna.
Det sista avsnittet som utspelar sig under första världskriget för hela vägen till Transsylvanien 1918 där Indy ska söka efter tre förvunna agenter. Spåren leder till den mystiske rumänske generalen Mattias Targo (Bob Peck) som på eget bevåg vänt sina styrkor mot de allierade österrikarna och likt den medeltide fursten Vlad III Dracula, “Vlad Pålaren”, trär upp sina fiender på pålar.
Efter kriget medverkar Indy i John Fords (Stephen Caffrey) och Erich Von Stroheims (Dana Gladstone) filmproduktioner i Hollywood, och som ung saxofonist möter han jazzgiganten Louis Armstrong (Byron Stripling) i Chicago och kompositören George Gershwin (Tom Beckett) i New York.
Det bästa avsnittet som utspelar sig efter kriget är ändå det som handlar om freden i Versailles 1919. Indy träffar bland andra den engelske filosofen och historikern Arnold Toynbee, som då var verksam som underrättelseagent. Denne förklarar för Indy i enlighet med sina senare teorier om civilisationens uppkomst och död att en orättfärdigt hård behandling av tyskarna endast kommer att leda till ett nytt världskrig och att segrarna verkar oförmögna att lära sig av historien.
Framför allt träffar Indy den unge vietnamesiska kyparen Nguyen Singh Chung (senare känd som Ho Chi Minh) som förgäves kämpar för att folket i Indokina ska få fullt medborgarskap i den franska republiken och egen representation i Nationalförsamlingen. Av ren arrogans och rasism vägrar fransmännen och när inte heller amerikanerna lyssnar på honom och låter bli att sätta press på Frankrike och de andra kolonialmakterna, vänder en sig besviken Nguyen till bolsjevikerna i öst i stället och resten är som vi vet blodig historia. I dag är historikerna övertygade om att det beslutet kostade Frankrike dess kolonier i Ostasien och tvingade in USA i ett orättfärdigt krig man inte kunde vinna.
Ett knappt 20-tal avsnitt spelades aldrig in, bland annat det när Indy beger sig till Stockholm och träffar Selma Lagerlöf, författaren till hans favoritbok “Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” (1906–1907) och förstås lär sig svenska. Ja, jag hade gärna sett att LucasFilms och Disney satte tänderna i att filmatisera dem i en ny serie i stället för att fortsätta hålla liv i en åldrande Harrison Ford. Vi hade i vår tid behövt en bildande ungdomsserie som kontrast till Harry Potter och all annan flykt in i fantasins världar.
“Young Indiana Jones” har nu släppts på Disney Plus i USA och gör det förhoppningsvis här också (med tanke på hur populär serien ändå var här på 90-talet), annars finns den att se på Youtube, och det verkar vara med rättighetsinnehavarens goda minne.