Aliette Opheim spelar "Eva" i tv-serien "Knutby".
Debatt
Nog behöver människan såväl nykter realitetsinformation som berusande fantasi. Realismen syresätts av illusionen. Det är viktigt att veta skillnaden dem emellan och när blandning sker i samma produktion riskerar också enskilda individer dömas långt utanför rättssamhällets institutioner.
Palmemordet, Estonias förlisning och tsunamins chockvågor är tre krishändelser vars bearbetningsbehov ständigt återkommit i dokumentära redogörelser men också i fiktiva produktioner. Många av oss vet var vi befann oss när vi först fick höra om katastroferna. Detta minne i samhällskroppen gör att trauman bygger storpublik. Vi kan lägga till ytterligare en katastrof som måste granskas och berättas om, om och om igen: Filadelfia Knutby.
Det känns sorgligt i relation till ortsborna att deras samhällsnamn nu förknippas med sekterism och manipulation. Som kristen och ledare inom pingströrelsen är det också en sorg att ordet Filadelfia kommit att få en sådan negativ klang. Filadelfia är även det ett ortsnamn, ett bibliskt sådant, vars två ord som bildar namnet betyder kärlek och broder, alltså broderskärlek eller medmänsklighet. Begreppet filantropi (välgörenhet) härstammar ur samma ord för kärlek. Fortfarande bär många frikyrkoförsamlingar namnet Filadelfia.
Två positivt laddade ord, det ena för sin förankring i uppländsk kulturbygd sedan många år, det andra för sin kärlek till människan, bär nu sin särskilda belastning.
Sindre (Einar Bredefeldt), Anna (Alba August) och Eva (Aliette Opheim) i tv-serien "Knutby".
Vi måste bearbeta svåra händelser genom att inte helt avmystifiera dem. Skrönor och mytbildning har sin plats. Samtidigt kan vi aldrig överge sanningsanspråkets betydelse för formell och saklig bearbetning. Det är något som fattas om allt vi har är fakta och fiktion.
Är det ett meningslöst försök att få stopp på kommersialiseringen av knutbyhändelserna? Eller handlar det om att försöka förklara att pingströrelsen trots allt endast haft ett Filadelfia Knutby av fyrahundrafyrtio församlingar och därför värjer oss för den strukturella anklagelsen? Mitt syfte är att belysa risken att exotifiera människors trauman långt utöver vad som kan kallas respekt för integritet. Vi använder i sammanhanget neutrala begrepp som exempelvis gemenskap och laddar dem med negativ förförståelse. Resultatet av detta riskerar bli självförakt och därigenom ett än hårdare samhälle långt utanför Filadelfia Knutbys sammanhang.
Robert Gustafsson i rollen som Sting Engström i serien "Den osannolika mördaren".
Det ät farligt när sammanhang sluter sig och inte tillåter extern granskning och transparens. Men det finns också en fara när marknadsekonomiska krafter skriver historia och kommersiellt gångbart innehåll överordnas torrare begränsande fakta. Det är lockande att se en Netflixserie om den utpekade men odömde Stig Engström. Det är nog inte fullt lika lockande att vara del av de familjer och sammanhang som bildar underlag för de intäkternas förvärvande.
Församlingen i Knutby fanns i 80 år bland folket i bygden innan den drogs in i en sorglig vendetta och så småningom förstördes. Knutby är en ort där människor bidragit till samhällets goda utveckling och inte alls har något med den sentida situationen i församlingen att göra. De positiva och goda inslagen har också sin del i en korrekt historieskrivning. Pingströrelsen har bearbetat och kommer att bearbeta händelserna i Knutby. Låt oss kritisera och bedöma, bearbeta, sörja och dra lärdom men låt oss inte tro att fiktion är samma sak som fakta och låt oss avstå det förminskande tillmätandets frestelse. Dra inte knutbykortet så fort någon gemenskap försöker göra något som utmanar ensamhet och isolering i samhället.
Det är inte alltid enkelt att vara människa. Det är än svårare att vara det tillsammans, men allt annat är på sikt omöjligt. Vi förminskar oss själva om vi helt överlåter till fiktionen och kommersen att definiera vilka andra är, i detta förlorar vi också oss själva. Vi förlorar förmågan att visa medmänsklig kärlek när sanningen inte längre söks och när det sker har vi också slutat att respektera oss själva.
Daniel Alm.
För att rätt kunna hantera såväl fakta som fiktion behövs också en tredje faktor som inte är driven av vinstsyften: en gemenskap där dialog och sanningssökande sker med respekt och transparens. På sikt är isolering, där ensamheten dövas med välfärdsdrogen underhållning, farligare än gemenskaper med alla sina brister. Om än möjlig att missbruka behöver vi ändå ett tillvarons Filadelfia.
Daniel Alm
Föreståndare
Pingst - fria församlingar i samverkan