Favoriten
"Jag, Claudius", tv-serie från 1976 (visad i Sverige året därpå).
Regissör: Herbert Wise.
Året var 1977 och på svensk monopol-tv hade man bestämt sig för att visa den brittiska filmatiseringen av Robert Graves romaner om den gamle romerske kejsaren Claudius. Jag var där, jag såg alla avsnitt (vill jag minnas), jag lät mig erövras av imperiet.
Intresset för Romarriket fanns där sedan tidigare. Fast steget från en pojkaktig martialism – som lika gärna kunde handla om vikingar eller indianer – till vad som ju egentligen var en synnerligen vuxen tv-teater borde ju varit ganska långt. Tempot var lågt, intrigen ganska komplicerad, förutsatte förkunskaper och dessutom mer eller mindre barnförbjuden. Allt var dessutom inspelat i studio, med vanligtvis bara ett fåtal skådespelare i bild samtidigt.
Men dessa skådespelare! Dialogerna var lysande och dramatiken fulländad, ja varenda gest på scen exakt så stor eller liten den behövde vara. Vad var väl Vilse i pannkakan eller clownen Manne mot Derek Jacobi som Claudius själv eller exempelvis John Hurt som Caligula? För en historieintresserad tioårig pojke var detta något annat än 70-talssveriges diskbänksrealism!
"Jag, Claudius" grundlade ett livslångt intresse för antiken och handen på hjärtat var förstås tv-seriens alla förvecklingar och politiska mord med mera en alldeles utmärkt skola för en blivande ledarskribent.