Klockan är 18 i Sverige. I Toronto, Kanadas största stad, är klockan bara tolv. Göran Bäckman offrar sin lunchrast för att svara på lite frågor från tidningen i den forna hemstaden. Han arbetar hemifrån, i lägenheten han delar med sambo och hund.
Vad jobbar du med just nu?
– Det får jag inte säga. Vi jobbar med flera stora tv-serier och ett par filmer som jag gärna skulle vilja prata om – men jag kan inte, säger han.
På sitt cv har Göran Bäckman titlar som "Wonder woman", "Fast & furious 8", "Star trek: Discovery" och "Star wars"-tv-serien "The mandalorian", bland mycket annat. Hans titel är visual effects supervisor. Det innebär att han är kreativ och teknisk arbetsledare för hundratals animatörer och annan personal på företaget Pixomondo.
Det senaste projektet han FÅR berätta om är Stephen King-serien "Pestens tid" med Alexander Skarsgård i huvudrollen. Bland annat skapade Göran Bäckman och hans personal en maffig explosion. Men de fick också ett mer udda uppdrag. I en scen förekommer en nyfödd bebis. Nyförlösta barn är täckta med ett vitt ämne som kallas fostertalg (vernix caseosa) och om scenen skulle se realistisk ut dög inte den rena och fina unge som användes vid inspelningen.
– De kunde inte smörja in bebisen så vi fick vi göra ett gäng scener där vi lade till det där. Det är sånt som man måste tycka är roligt att göra för att hålla på med det. Folk ska se det här och inte veta att vi har jobbat på det. Jag tycker om att försöka göra saker som folk inte vet om att det är en visual effect, säger Göran Bäckman.
Så när du har lyckats syns det inte?
– Just det. Mitt mål är att få folk att inte tro att vi jobbade på det.
Göran Bäckman som är född 1976 växte upp i Linköping, gick i skolan i Ånestad och gymnasiet på Berzan. I slutet av 90-talet läste han till elektronikingenjör på Linköpings universitet – men odlade andra intressen vid sidan av studierna.
– Jag hade 3D-grafik som en hobby. Det var lite tävlingar online på den tiden som jag ställde upp i, och så vann jag två stycken. Sedan så fick jag lite erbjudanden om jobb. Så tänkte jag att det här är något jag skulle vilja satsa på, det är mycket roligare än det jag håller på att läsa. Så då tog jag ett jobb i Skottland på ett företag som gjorde spel och tv-serier och reklam. Så bodde jag i Glasgow i tio år och jobbade med det.
När företaget flyttade till Toronto hängde Göran Bäckman med.
Efter en tid i Kanada blev han anställd på Arc som gjorde mycket datoranimation på uppdrag av studios som Pixar, Dreamworks och Blu Sky: "Vi jobbade inte tillsammans med dem men det ska se ut som om det är gjort av dem". Göran Bäckman blev så småningom arbetsledare för animatörerna, CG Supervisor, med fokus på det tekniska.
– Jag hjälper dem så att de kan göra sitt jobb så bra som de kan och har tekniken de behöver. Jag vet hur man gör alla karaktärer, 3D, ljussättning, alla effekter. Jag har varit i det här ett bra tag nu.
När Arc gick omkull fortsatte Göran Bäckman till Pixomondo och fick arbeta mer med live action, alltså riktig "otecknad" film. Första uppdraget var "Fast & furious 8" där Pixomondo såg till att bilar flög, brann och exploderade.
Göran Bäckman avancerade till visual effects supervisor och fick större ansvar, både konstnärligt och tekniskt.
– När vi jobbade med "Star trek: discovery" var jag med ute på "setet", säger Göran Bäckman.
Han använder fler engelska ord ju mer han pratar. Dels för att modersmålet är ovant, men också för att det är gott om termer i hans yrke som inte finns i svenska språket. Men när han talar om "Star wars" använder Göran Bäckman den gamla svenska titeln "Stjärnornas krig" från 1977. Drömmen om att få jobba med George Lucas universum blev verklighet när det var dags att göra tv-serien "The mandalorian".
En helt ny teknik skulle användas. Många scener spelades in i The Volume, ett ovalt rum klätt med LED-skärmar där datorgenererade miljöer projiceras i realtid. I stället för att skådespelarna agerar mot en blå vägg som ersätts av animation ett halvår senare kunde de agera direkt i relation till effekterna. Tekniken hämtades från tv-spelsvärlden.
– Jag var nästan den enda på Pixomondo som hade erfarenhet från Unreal engine, som är en spelmotor från Epic games.
– Vi var de första som testade deras workflow och att filma mot The Volume. Det var en helt ny värld som öppnade sig, berättar Göran Bäckman, och tillägger att Pixomondo nu bygger en liknande inspelningsstudio i Toronto.
I början av serien lär sig The mandalorian att rida på en blurrg – en tjock reptil på två ben. Förr spelade man in en skådespelare på en sadel som rörde sig lite mekaniskt, och så fick de stackars animatörerna fylla i resten. Göran Bäckman och hans team vände på processen. Först animerade de scenerna med blurrgs som kliver omkring, sedan fick deras data styra fyra pistonger som rörde sig i takt med animationen. Ovanpå pistongerna sattes en sadel, och i sadeln sattes skådespelaren som skumpade runt i perfekt synkronisering med det fiktiva djurets rörelser.
Resultatet blir mycket mer realistiskt än till exempel i "Star wars: Klonerna anfaller" från 2002, där Anakin Skywalker rider på något som liknar en stor fästing.
– Vi har haft presentationer av vår teknik där vi brukar visa precis den scenen som exempel på när det inte blir så bra, säger Göran Bäckman.
Alla involverade var belagda med munkavle när det gällde nyheterna i tv-serien, inklusive den lilla varelsen "Baby Yoda", som blev en viral sensation så fort tv-serien visades.
– Det var svårt att hålla den grejen hemlig. Det dröjde nästan ett år. Vi är ju vana vid hemligheter men det här var extra svårt, särskilt som jag är ett stort "Stjärnornas krig"- fan. En kille jag växte upp med i Linköping är nog det största "Stjärnornas krig"-fan jag känner, han har Dödsstjärnan tatuerad på armen. När han sade att "The mandalorian" var bra så visste jag att vi hade gjort rätt.
Att bli visual effects supervisor och jobba med "Star wars" är två drömmar som gått i uppfyllelse, men nya projekt väntar. Och de digitala effekterna som utvecklats i raketfart sedan Göran Bäckman började på 90-talet blir allt mer realistiska.
Vad är nästa utmaning? Är det att animera människor?
– You read my mind. Det är alltid det svåraste, och om man inte lyckas till hundra procent känner man att något är fel. Det är den största utmaningen.