– Fast mitt stora intresse handlar egentligen bara om Tjällmo, trakten häromkring, och dess historia, förtydligar hon.
Hur började det hela?
– Vet egentligen inte riktigt, intresset har alltid funnits där och som nioåring tittade jag gärna på Antikrundan. Och så fanns det en moster som hade många fina gamla saker i sitt hem, och där arrangerade hon och jag just en Antikrunda. Det blev många spännande berättelser som gav liv åt alla föremålen.
Ulrikas engagemang har bland annat resulterat i forskningsrapporter kring specifika gårdar i trakten. Hon tog också nyligen initiativ till att återuppta torpinventeringar i Hembygdsföreningens regi. En annan källa för utbyte av kunskaper är en Facebookgrupp som samlar gamla fotografier från Tjällmo med omnejd.
Och i samband med årets Tjällmo Marknad tilldelades Ulrika diplom som Årets Tjällmobo 2021. Så här står det bland annat på diplomet: Ett hus, en grund, ett gulnat fotografi. Ett minne en historia, det som blivit vi. En ny generation som söker svar. Det är inte alla byar som har.
– Det där var verkligen en överraskning! Jag hade blivit ombedd att vara närvarande vid ceremonin för att ta bilder, och vi gick dit litet motvilligt eftersom barnen egentligen ville gå till hoppborgen. Men min man Jonny var förberedd och såg till så att jag fanns på plats.
Ulrika, som även är frilansskribent för MVT, berättar gärna om ortens historia.
– Jag tycker att det är viktigt att sprida kunskap. Exempelvis har jag förstått att långtifrån alla vet att vi har en av Sveriges förmodligen äldsta kyrkklockor i Tjällmo kyrka. Den är gjuten redan 1445 och för övrigt mycket vacker.
Och vad är det som händer just nu?
– Just nu håller vi ju på med torpinventeringen. Det finns cirka 390 torp på kartan och vi sätter upp skyltar allt eftersom. Kartan finns länkad från Hembygdsföreningens hemsida. Vi dokumenterar allt och nästa år kommer en bok om detta.
Gamla bilder är ett annat stort intresse. Ulrika har just blivit ombedd av släktingar till bygdefotografen Hjalmar Johansson att ta hand om ett stort antal glasplåtar och filmnegativ, digitalisera dessa och göra dem tillgängliga för allmänheten.
– Det intressanta med Hjalmar Johansson var att han fotograferade vardagslivet, så som det var. Alltså inga uppställda ateljébilder med finkostymer och stela leenden.
– Så "dokumentera och tillgängliggöra" – det är min devis, avslutar hon.