De är ett sammansvetsat par, Ines från Skåne och Vera från Finland, ända sedan deras blickar möttes på parkeringsplatsen vid Sjögestad motell för länge sedan. De har bittra erfarenheter av män och föredrar varandra, men antagligen mest som nära vänner, om än under samma tak. Båda har ett förflutet i krogbranschen och går alltjämt i sina vita servitrisjackor med axelklaffar.
Men julen närmar sig och den har de helt olika syn på. Det är en vanlig dag, hävdar den luttrade Vera, som tycks fördriva sin tid med att skriva ilskna insändare. Ines skulle gärna ordna lite mys. Vera har helt andra erfarenheter av hur jular kan vara.
Men Ines, annars van att lyda den bestämda Vera, tar äntligen saken i egna händer och bjuder in Veras släktingar till julen: brorsdotter Henrietta, kusin Rut, halvbröderna Bengt-Lennart och Uno Egon Bäck.
Mitt i allt detta har Ines också upptäckt att Vera har en hel massa pengar gömda under sängen.
Där är ramen för en för Vadstena Nya Teater typiskt glad och energisk föreställning med en blandning av aningen råa skämt, innerliga stunder av budskap om värme och kärlek samt mycket musik. Man måste beundra Johan Ravelid som utan problem övergår från buskisskämt till en uppgiven visa av Allan Edwall, om åldrandet.
Som alltid imponeras man av musikaliteten i ensemblen; Roland Chantres och Gabriella Wahlströms formidabla röster, Johan Ravelids pianospel. Och av Eva Granlunds (Vera) och Malin Kärrbrinks (Ines) bett i repliker och pricksäkra improvisationer.
Och i julnatten inträffar mirakel. Tredje akten glimmar vackert av julstämning, både visuellt och musikaliskt. Mycket snyggt iscensatt med små medel på liten yta.
Premiärkvällen stördes en liten aning av premiärnerver och longörer, men det lär ordna sig till kommande kvällar.
Det blir ytterligare elva föreställningar av Ines och Veras julbestyr under november och december.