Föreningen Vårdnässpelen har varit flitiga efter framgången med spelet om Moa Martinssons mor. Nu är det 1600-tal som gäller och de historiska spåren går tillbaka till Brokinds gård och ett protokoll efter en tingsprocess i Vårdnäs från mitten av seklet.
Karaktärer i dramat har hämtat namn från tinget. Rättsprocessen som tolkats som lite komisk, har utgjort en utgångspunkt och inspiration för den nyskrivna pjäsen.
Idag kan 1600-talet framstå som en intressant och omvälvande tid. Sverige var en stormakt men det kom inte folket till del. Krockar mellan folktro, magi, kyrkan och den nya vetenskapen var uppenbara.
Genom hela dramat finns spår av filosofen Descartes och dennes tankar om att människan är en fri, tänkande varelse. Tillsammans med drottning Kristina och ett par av adelns gestalter blir de förnuftets röst. Medan gårdsfolket framstår som vidskepliga och lättledda.
Nu är detta ingen tydlig historisk berättelse att lära så mycket av. Manusförfattarna har valt att skapa sin egen galna såpa. Intriger, förtal och förvirring förstärks av att två gastar ur tidigare generationer, som inte fått ro, styr och kommenterar spelet.
Akademiska kören är också ständigt närvarande. Men det är oklart vilka de är med sin svarta ”goth”-inspirerade utstyrsel. Ett par gånger får kören träda fram med avancerad sång och även talande föra berättelsen vidare.
Många rollgestalter och mycket folk på den vackra scenen. Det blir lite rörigt och jag saknar fokus i händelseförloppet. Med myggmikrofoner är det ibland svårt att lokalisera vem som talar och ljudnivån är ojämn. Mitt tips är att dra ned på högtalarvolymen.
Musiken får gärna lyftas fram i ljudbilden. Den fungerar fint som en motor bakom. Med lekfulla melodier och distinkta rytmer.