Författare: Moa Martinson
Dramatisering: Emma Broström
Regi och textbearbetning: Ragna Wei och Marika Lagercrantz
Scenografi och kostym: Helga Bumsch
Koreografi: Leif Agrér
Medverkande: Elin Söderquist, Kyri Sjöman, Per-Johan Persson, Stina von Sydow, Ann-Sofie Andersson Kern, Alejandra Goic, Christian Zell, Sven Angleflod, Jesper Barkselius samt elever från De Geergymnasiet
Stora teatern 4/9–4/10
Överraskande grepp, oväntad iscensättning och annorlunda dramatisering av Moa Martinson. Realismens och naturalismens ikon från Norrköping gestaltas här delvis som magisk teater. Kanske var det därför som föreställningen inte mottogs fullödigt i Norrköping? Men i Linköping gick det betydligt bättre att döma av publikens reaktioner premiärkvällen.
Regin övertogs av Marika Lagercrantz som förtydligat huvudpersonens roll samt berättelsens rörelse framåt i tid och rum. I princip är det två scenrum som dominerar. Först möter vi Moas alter ego, den unga pigan Mia, i den mörka dystra, nästan surrealistiska prästgården. Därefter textilfabrikernas Norrköping med fokus på den stora konst- och industriutställningen år 1906. Mia arbetar i restaurangens kök. Där finns det mycket mera djävlar-anamma och humor. Två rum med två helt olika stämningslägen alltså.
I båda sammanhangen finns förtryck och maktmissbruk mot de fattiga. Men diskbänksrealismens möjliga tristess motverkas uppiggande nog av transkulturella roller, till exempel skäggiga karlar som spelar kvinnoroller. Och man köper det lätt, lika lätt som antydningar av lesbisk feminism. Den unga Mia skildras som klok, stark, stursk och intelligent med hög integritet. Både den unga Mia av Elin Söderquist och den äldre av Kyri Sjöman gestaltas med övertygelse och skickligt iscensatta övergångar och paralleller.
Den fria konstnärliga hållningen till Moa Martinsons roman är bara att berömma. Vi lever i en annan tid i dag, men många av de grundproblem som hon skildrar i sitt författarskap är lika aktuella. Skillnaderna är att proletariatet har ersatts av prekariatet, tillfällighetsjobb, fattigdomen och otryggheten av flyktingar och migranter.
Scenografi, kostymer, ljud och ljus är som alltid på högsta nivå i Östgötateaterns iscensättningar. Det är bara att luta sig bakåt och njuta av det generösa maskineriet på scenen med alla sina smarta tekniska lösningar. En trollerilåda av stora mått som också fungerar väloljat ihop med pjäsens suggestiva innehåll och atmosfär.