Karl Gerhard gick ur tiden redan 1964 men lever kvar som en av svenskt nöjeslivs eviga ikoner. Mest på grund av sina suveränt cyniska, ofta mångordiga och exempellöst välformulerade texter, där han slog åt alla håll; mot nazism (vilket stod honom dyrt), mot såväl societet, borgerskap och kungahus som mot socialdemokrati och folkhem. Det mesta helt enkelt.
Man önskar sig en helkväll någon gång om den sidan av Karl Gerhard.
Men den här minimusikalen kallas en faktabaserad kärlekssaga om Karl Gerhards privatsekreterare, partner och sambo Göthe Eriksson, som var betydligt yngre och avled först 2011. Det är en tät och riktigt gripande iscensättning av denna relation, som börjar med att den äldre Göthe tar hand om Karl Gerhards sedan 30 år oöppnade dagböcker om 6 000 sidor.
Musikalen rör sig sedan i olika tidsplan, där Göthe spelas av tre olika personer, från den blott 16-årige via den medelålders allt-i-allon till den åldrade mannen som minns via dagböckerna.
Det var ett hektiskt och stormigt liv med ett ständigt turnerande, ofta förekommande svartsjukedraman och ett liv i sus och dus i det stora kråkslott i Saltsjöbaden där Karl Gerhard och Göthe Eriksson levde. Karl Gerhard var homo- eller bisexuell och hade ibland affärer med unga män i baletten. Detta under en tid då homosexualitet var kriminellt.
Göthe Eriksson lämnade Karl Gerhard för en annan man men de två återförenades snart, då som vänner och kompanjoner ända fram till Karl Gerhards död, dessutom som adoptivföräldrar till Fatima.
Göthe hade velat vara en artist som sin idol och partner men levde i skuggan av en grandios personlighet.
Allt får plats inom denna minimusikals ramar och det är mycket fint gjort.