Teater Inferno
Regi/prod: Johan Millving
Medverkande/spel: Lisa Ferm, Johan Millving, Svante Petré, Kerstin Bergström
Manus: Yasmina Reza
Spelas på Sagateatern i Linköping till 14 juni
Det börjar artigt och belevat. Två föräldrapar sitter i hemmiljö och försöker reda ut respektive ungars slagsmål. Upphöjt och respektfullt resonerar man sig fram, kulturellt och civiliserat. Givetvis håller det inte i längden.
Vi som såg Polanskis film "Carnage" (2011) minns intrigen och det suveräna spelet mellan Kate Winslet, Jodie Foster, mästaren Christoph Waltz och John C. Reilly. Gissa om det spårade ur. En svart komedi vid vägs ände.
Ibland kan tidigare film- och teaterupplevelser ställa sig i vägen. Men Linköpingsbaserade Teater Inferno klarar sig rätt bra. Ensemblen är ambitiös och seriös – men kanske lite för seriös och ambitiös. En fördel är de inledningsvis spelar stramt och utan teaterchoser. Lågmält och koncentrerat. Dramaturgiskt är det också en poäng för att skapa kontrast till den senare delen av pjäsens utlevande och hysteriska utspel.
Frågan är dock om inte Yasmina Rezas manus är för språkligt korrekt eller om översättningen lider av denna perfektionistiska åkomma. Det blir lite tungfotat. Så där akademiskt sirligt och komplext pratar inte folk i konfliktsituationer. Men själva förloppens förskjutningar med krackelerad kulturfernissa är förstås mycket tacksamt att gestalta på scen.
De fyra skådespelarna på Sagateatern hade gärna kunnat driva upp tempot lite tidigare. Möjligen kanske en viss premiärnerv skapade en broms. Men gruppen har gjort noggranna instuderingar och hade verkligen full kontroll på de långa textmassorna under en och halv timme utan paus. Klassisk pratteater alltså. Kanske saknar man lite mera av absurda galenskaper längre in i pjäsen. Ett så här träffsäkert manus kan bidra till att skapa onödig lojalitet och respektfullhet. Trots denna barlast måste man tillstå att Teater Inferno har gjort ett gott arbete.