På teatern visas nu Hjalmar Bergmans Swedenhielms. Den handlar om en stolt adlig familj med ekonomiska problem, där huvuddelen av energin går åt till att sopa alla problem under mattan och behålla den klanderfria fasaden. Man kommer och tänka på denna pjäs när man ska svara på tre debattinlägg om Östgötateatern.
Har Monica Wilderoth läst mitt debattinlägg? Det bärande temat i hennes kritik är att jag anser att teatern ska gå med vinst. Det står inte i min artikel och det är självfallet inte min åsikt. Att man är effektiv i organisation och ekonomi innebär inget vinstkrav, utan ger endast mer resurser till kulturproduktionen. Sedan menar Wilderoh att det är "dumt" att få in nya grupper i teaterpubliken och att förbättra verksamheten genom att jämföra sig med branschen. Vilken "urbota dum" tanke utropar hon. Några sakargument för att underbygga påståendet orkar hon inte med.
Jag är varken "nyliberal" eller "kulturfientlig". Wilderoth menar att vi inte ska ha en öppen politisk debatt om teatern inför valet. Men min lojalitet har jag som styrelseledamot ytterst mot ägarna, d v s östgötarna. De missförhållanden i rutiner som förekommit inom teatern ska upp för debatt inför valet. Sammanfattningsvis ger Wilderoth uttryck för en elitistisk syn på såväl kulturen som politiken.
I nätversionen till denna artikel ligger länkar där läsaren kan jämföra utbudet i Malmö, Uppsala och Östgötateatern. Alla har ca 85 miljoner kronor att röra sig med om man undantar Ung scen/öst i jämförelsen. I Uppsala kan man boka biljetter till 10 olika egna föreställningar, Malmö 10 och Östgötateatern 6. Så ser verkligheten ut. Om Johan Celander har fler pjäser, varför då inte ta och lägga ut dessa i säsongsprogram samt på hemsidan så att publiken kan boka biljetter?
När det gäller teaterproduktion i Linköping ser Celander bara problem och svårigheter. En stad av Linköpings storlek ska ha en egen teaterproduktion och skådespelare som verkar i stadens kulturliv.
Vad gäller upphandlingslagen väljer Celander att spela teater. Inköp över 0,3 miljoner kronor ska göras genom offentlig upphandling eller avrop på ett upphandlat ramavtal. Inköp gjordes 2012 från GG Bygg 3,0 mkr, Brandbizz 0,7 mkr, Bravida 0,6 mkr, Securitas 0,5 mkr, Norrköping Tryckeri 0,4 mkr. Detta var några av de regelvidriga direktinköp som gjordes. Konsekvensen blev att styrelsen antog en inköpspolicy 2013 där systematiska inköpsrutiner infördes i syfte att spara resurser och undvika favorisering av enstaka företag. Det var Folkpartiet som drev igenom detta i styrelsen.
Det är bra att Niklas Nåbo (s) är överens med mig om att vi behöver en egen teaterensemble i Linköping. Vi är ense om att det som görs på teatern håller hög kvalité. Vi är också överens om att kulturbudgeten måste få en väsentlig ökning. Vi har en småstadsbudget samtidigt som det pratas om Linköping som en storstad. Vi är däremot inte överens om att Östgötateatern har ett brett utbud.
Min kritik om brister i ekonomistyrningen rör förhållanden innan jag tillträdde, därför faller Nåbo påstående om inkonsekvent handlande. Nåbo borde ha ingripit våren 2012 när Linköpings företagare inte fick chans att lämna anbud när stadens teaterhus skulle byggas om, endast företag i Norrköping fick beställningar.
Nåbo väljer att avsluta med att sätta sig i sandlådan och fabulera. Det finns inga krav på belysning av konstverket på Linköpings Arena i det hyresgrundande upphandlingsunderlaget. Parterna är överens om att kommunen ska stå för belysningen, elrör är framdraget. Botrygg har levererat en arena med läktarvolym som är 10 procent större än den avtalade. Det kallar Niklas Nåbo för att "snåla med kostnaderna".
Östgötateatern har en hel del problem. Nåbo väljer att inte ta i dem, " låt oss vara stolta istället" utropar han ängsligt och sopar alla problem under mattan, lite som ingenjör Swedenhielm.