Scenografin är stramt futuristisk och den elektroniska musiken pulserar när högstadieeleven Jens kliver in på sin prao-plats: fabriken som levererar framtidens säkerhetslösningar. Jens mamma är chef där, så han har ju en positiv bild av företaget. Men snart möter han Siggy som misstänker att något fuffens pågår.
"Maskineri" riktar sig till högstadieklasser. 14 oktober är det premiär på den nyrenoverade scenen i teaterhuset på Elsa Brändströms gata i Linköping (det som förr var Elsas hus). Scenbygget går rakt in i läktaren där eleverna kommer att sitta, och pjäsens ämne går rakt in i många Linköpingsbors vardag. För det där med en fabrik som tillverkar krigsmateriel i Linköping låter bekant.
– Jag har själv ingen relation till Saab, men i alla sammanhang där man träffar folk är det någon som jobbar på Saab eller tycker något om Saab, säger dramatikern Emma Palmkvist som skrivit pjäsen. Hon kommer från Växjö men har bott i Linköping i 15 år.
– Saab är ju hela pulsen i Linköping, säger Ung scen/östs konstnärliga ledare AnnaLina Hertzberg, som regisserar "Maskineri".
Hon berättar om hur besökare från andra städer spetsar öronen om ljudeffekter från flygplan används på scenen, medan barn från Linköping är så vana att de inte reagerar.
– I varje klass finns någon som har åsikter om Saab eller kan betala sin hyra tack vare Saab, säger AnnaLina Hertzberg.
Emma Palmkvist tycker att ämnet är som upplagt för en thriller, som granskar relationen mellan krigsmaterielindustrin och staden ur ett existentiellt perspektiv.
– För mig handlar det om vilken bild av framtiden vi vill förmedla till nästa generation, säger hon.
Hur pjäsen slutar vill hon förstås inte säga.
– Jens frågar sig vad det är hans mamma jobbar med egentligen. Svaret är ingen glad överraskning, säger hon.
AnnaLina Hertzberg hintar om "något fruktansvärt". Men trycker också på att pjäsen inte levererar några enkla, svartvita svar.
– En viktig sak för mig med teater är att väcka frågor. Att tala om vad folk ska tänka blir ingen bättre av. Jag tror vi blir bättre av att tänka och diskutera mera, säger hon.
För skolbarnen i Norrköping, som får se "Maskineri" senare i höst, är kanske frågorna inte lika heta.
– Men barnen som bussas från Finspång kan tänka på Siemens, säger hon.
Emma Palmkvist kom in på dramatikerbanan efter att ha deltagit i Ung scen/lab-verksamheten för nya talanger. För några år sedan ledde hon den fria gruppen Teater Gizmo, och hennes skruvade pjäs "Bombdåd" blev en kortfilm.
– Jag har skrivit sedan jag lärde mig skriva bokstäver, säger hon och berättar att Backateatern i Göteborg skulle spelat en pjäs av henne i våras, men pandemin kom emellan.
För AnnaLina Hertzberg blir "Maskineri" sista pjäsen på Ung scen/öst. Hon tillträdde som konstnärlig ledare för fem år sedan och hennes förordnande går ut i vinter.
Motigast under de här åren var den fysiska arbetsmiljön, i ett omodernt och opraktiskt hus. Hon slog larm 2017, och det tog skruv.
– Nu kan jag sluta, när huset är renoverat, säger hon.
Det bästa har varit den unga publiken, säger AnnaLina Hertzberg.
– Publikmötena är helt fantastiska. Majoriteten av de barn vi möter ser teater för första gången. Skådespelarna kan få stora förtroenden från barn som kommer fram efteråt och berättar att de känner igen sig och berättar om saker de har upplevt. Det är det absolut finaste.