Han behöver knappast nån närmare presentation. Thorsten Flinck har varit en del av det svenska medvetandet i större delen av sitt vuxna liv. Från att vara den yngste eleven någonsin på scenskolan, via debuten på Dramaten, succéerna och skandalerna, till drogmissbruket, hemlösheten och Melodifestivalen. Alla vet vem Thorsten Flinck är även om det så bara handlar om svarta rubriker i kvällspressen. Stämpeln som bad boy lär han aldrig bli av med.
– Jag är för alltid en risknarkoman i omgivningens ögon men jag orkar inte bry mig om det. Det är inte så verkligheten ser ut. Det vet de jag jobbar med och de jag möter. Det är jävligt bra med mig. Fysiskt och mentalt, säger Thorsten Flinck.
Hjalmar Söderbergs Doktor Glas har varit Thorsten Flincks följeslagare sedan början av 2000-talet. Monologen där han själv spelar alla roller har även den kantats av både hänförda recensioner och skandaler. Det började med en rättighetstvist med Krister Henriksson som också gjorde en föreställning av Doktor Glas under samma period.
– Jag ägnade mig åt lite kriminell verksamhet där under ett par år, skrattar Thorsten Flinck.
– Men det var ett missförstånd. Det var EU-regler om rättigheter till verk av döda författare som ändrades precis när vi började. Verket är fritt sedan länge, säger han.
Hans uppsättning av Doktor Glas ska möta publiken igen, kanske för sista gången, kanske inte. Det blir föreställningar i bland annat Linköping 18 april (Sagateatern) och Västervik 5 maj (Teater & Konferens). Att fortfarande hitta energi och utmaningar med föreställningen är inga problem, försäkrar Thorsten Flinck.
– Jag har ju åldrats med den här föreställningen, den har förändrats med mig. Jag var runt 40 år när jag gjorde den första gången, då fanns fortfarande en air av ungdom kvar. Idag är jag ju en gammal man.
– Då i början ville jag visa honom som en slags hjälte. Jag vägrade att se sjukdomsbilden i honom men man kan faktiskt inte göra en mördare till hjälte idag. Då hade jag ett ganska romantiskt slut. Det man ser idag är att man inte mår bra av att vara för ensam.
Ensamheten finns även med i Thorsten Flincks yrkesliv. Det är i monologerna - Strindbergs Paria är en annan han spelat med stor framgång - som han haft sin främsta försörjningskälla som skådespelare de senaste åren.
– Det här monologflackandet jag ägnat mig åt är egentligen helt perverterat eftersom scenskådespelarkonsten är en kollektiv konst. Det är där storheten finns och jag är en kollektivist ut i fingerspetsarna även om folk kanske inte tror det. Det är hela min grundfilosofi och jag tror på det kollektiva som kraft.
– Men anledningen till att det blev så vet vi ju. Att jag spelade ut mig själv med droger och hela skiten.
Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att han ser fram emot nya projekt och samarbeten även om de på lite typiskt Thorsten Flinck-manér inte är helt spikade och klara. Det planerade filmprojektet om Christer Pettersson har det ryktats om länge och det är fortfarande aktuellt, enligt Thorsten Flinck som naturligtvis är tänkt som huvudrollsinnehavare. I filmens reklamteaser visar han en skrämmande likhet med mannen som många är övertygade om var Olof Palmes mördare.
– Ja fy fan, det var nästan otäckt. Med en lösmustasch och en stickad tröja såg jag ut som en avbild av människan. Det vore väldigt kul att göra film så jag hoppas det blir av. Jag har varit dålig på det, jag har varit för stor i mina uttryck. Det där kunde jag inte förut men idag känner jag att det skulle funka, säger Thorsten Flinck.
– Det har med åldrandet att göra. Jag har blivit av med ungefär 20 procent av min kraft. Det blev jag över en natt när min mor dog. Efter det kände jag att jag blivit gammal och förlorat en del kraft. Men 20 procent nedtonat kraftläge från herr Flinck det blir ganska klädsamt. Jag är mogen att ta huvudrollen på film och spela mot kameran, skrattar han.
Ett annat projekt som ligger lite närmare i tiden är en uppsättning av Samuel Becketts Slutspel, där Richard Günther ska regissera och Thorsten Flinck och Tobias Hjelm gör två av rollerna.
– Scen är inte bestämt än. Uppsättningen kräver en speciell lokal. Det måste vara en farlig lokal rent mentalt och visuellt och en icke traditionell teaterlokal. Jag vet bara att vi ska börja repetera i slutet av augusti och sen ska det vara premiär i slutet av november, säger Thorsten Flinck.