Svårt att vara rolig i två timmar

CCC Brännvin i kikar'n, Crusellhallen i Linköping

Proffsig buskis med Jojje Jönsson och Siw Carlsson.

Proffsig buskis med Jojje Jönsson och Siw Carlsson.

Foto: Mikael Svensson

Teater2015-03-15 17:00

Vallarnas friluftsteater

Manus: Jojje Jönsson & Lars Claesson

Regi: Lars Claesson

Medverkande: Jojje ”Dag-Otto” Jönsson, Stefan Gerhardsson, Siw Carlsson, Robin Stegmar, Jan Holmquist, Anna Carlsson, Jessica Heribertsson, Jonas Hellman Driessen

14/3

Det dröjer medvetet en stund innan han dyker upp, den oförliknelige brevbäraren Dag-Otto. Men när han raskt hoppar in, bryter applåder och skrattåskor fram. Snacka om att vara populär land och rike runt! Runda brillor, stora kanintänder, galen, småkorkad och oförvägen underdog måtte han vara en tacksam figur för Jojje Jönsson att spela. Jag såg en intervju med Jojje i STV:s soffprogram "Go' kväll" från Umeå. Fullt klart en smart entertainer som är lika rapp i pallet som i käften.

Åtta personer på scen och 30 totalt som arbetar med årets uppsättning från Vallarnas friluftsteater i Falkenberg. Sedan 1996 har det levererats hela 19 buskisproduktioner därifrån. Själva begreppet ”buskis” lär ju för övrigt härröra från tidigt 1900-tal med ”spel i busken”, "buskspel”, lågkomik i landsbygds- och arbetarmiljöer. Bond- och situationskomik av amatörer under bar himmel bland buskar och brännvinsflaskor.

Skillnaden i dag är ju att Vallarnas ensemble i högsta grad är professionella. Hur går det ihop? Professionell buskis kanske är en självmotsägelse. I alla fall spelar de med högt tempo, farsartat med mycket spring ut och in, slår i dörrar. Replikerna sitter säkert nitade. En del ordvitsar med dubbeltydigheter är rätt roliga. Och absurda galenskaper är ibland så kvicka att man knappt hinner uppfatta dem. Överdrifter i utspel och mimik hör genren till.

Men det är svårt att vara rolig i två timmar. Roligast har de nog själva på scenen. Publiken är grundpositiv men det är förvånansvärt långt mellan djupa och spontana skrattsalvor från magen. Helheten är lagom rolig, ibland blir till och med småtråkigt, eftersom komiken blir ansträngd i sin iver att vara enbart rolig. Det är förmodligen för lite avgrundsdjup i själva grundstoryn. Man vevar på tomgång ibland. Småputtrigt och lagom roligt får bli slutomdömet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!