Tre skådespelare sitter uppflugna på stolar på scenen. Två har spelat Hitler och en Goebbles. Om en timme ska de samtala inför publik om att gestalta ondska. Det är utgångspunkten för Theresia Walsers pjäs, där mötet urartar till en batalj om skådespelarkonst, kryddad med härskarteknik, småsinthet och självförhärligande. De historiska bödlarna förpassas till biroller. Skådespelarna vill helst gå till historien själva.
När Östgötateaterns ensemble berättar om föreställningen på Café Gycklaren är de i sina kultursvarta scenkostymer – och driver lite med sina karaktärer.
– Jag spelade den Hitlerkaraktär som fick publiken att känna att den kom honom närmast, säger Richard Carlsohn med ett högdraget tonfall som tillhör Franz Prächtel.
Regissör Johan Huldt beskriver "Nån sorts lugn före stormen" som en välskriven och intelligent komedi.
– Som i varje bra komedi behöver man bara skjuta lasten litegrann för att få den att tippa över till tragedi, säger han.
– Det är en lek med tre kulturmän som tar sig själva på lite för stort allvar. Detta lilla gör komiken.
Johan Huldt inledde regibanan på Turteatern på 70-talet och är nu uppe i över hundra uppsättningar i Sverige, Norge och Danmark. Senaste samarbetet med Östgötateatern var som dramaturg för "Bröllopsresan" 2015. För många år sedan har han också regisserat exempelvis "Spindelkvinnans kyss" med Richard Carsohn i Norrköping.
I trion på scenen ingår även Tobias Almborg och Maurits Elvingsson. Pjäsen har ställt krav på dem som skådespelare, berättar Maurits Elvingsson.
– Den är skriven så att de talar förbi varandra och fastnar i sina egna spår. Det var svårt i början. Man är van att lyssna på texten och svara varandra på scenen. Men det gick inte här. De lyssnar ju över huvud taget inte på varandra, säger han.
– Det är delikat eftersom det gäller att vara en lyssnare för att göra rollen som en icke-lyssnare, tillägger Johan Huldt.
De berättar att pjäsens rollkaraktärer kan ses som en spegling av människans tre åldrar – ungdom, medelålder och ålderdom.
– I början av livet har vi mycket klart för oss. I slutet likaså. Men när man står mitt i livet och ska leva då vet man mindre och mindre, säger Johan Huldt.
– Sedan är själva tretalet speciellt, tillägger han. Det kan lätt vändas till två mot en och sedan kan lojaliteterna skifta. De söndrar, härskar och är elaka mot varandra med en komisk skruv. Och det finns något befriande i det!
Men de tre karaktärerna representerar inte bara tre generationer, utan också olika inriktningar inom skådespelarkonsten.
– Den äldre spelar en deklamatorisk teater, medan den yngre kryper omkring naken på knäna och river ur sidor ur Koranen, säger Johan Huldt.
– Hon är oerhört vass i sin beskrivning av teatersynen hos de här tre. Alla får sig en släng av sleven och man kan undra över var Theresia Walser själv står, säger Tobias Almborg.
Känner ni igen er i de här skådespelarna?
– Ja, man känner igen sig lite i alla, men det tror jag inte bara att skådespelare gör. De får en att se en del mindre smickrande sidor hos en själv, säger Tobias Almborg.
Föreställningen har premiär den 19 februari i Café Gycklaren. Rummet har fina kvalitéer som en intim scen, tycker Johan Huldt.
– Det är häftigt att vara nära publiken som får sitta bekvämt vid ett bord istället för uppsträckta i stolsrader, säger han.