Spelas till 15 november
Det börjar redan i entrén. Hemmagjorda skyltar förkunnar att här blir det firande. Huvudpersonerna tar emot oss i publiken redan en timme före jättefesten till Doris och Bennys ära, de som har varit ihop i 30 år.
Festen går snett direkt. Vännerna sjunger intet ont anande en sång på skoj, vars text mer än antyder att Benny inte har varit särskilt trogen. En katalogaria av snedsteg med namns nämnande. Doris liv går i kras och det blir omedelbar separation.
Dagen efter träffar Doris dagen städerskan Carmen, invandrad från Spanien, och från henne kommer idén med singelbussen. En buss med idel förhoppningsfulla singlar ska avgå från Vadstena till Paris, romantikens huvudstad.
Det här är främst en musikföreställning och själva handlingen klaras av i korta sketcher mellan sång- och musiknumren, som är coverversioner, utvalda med fingertoppskänsla. Här finns Bee-Gees ”Stayin’ alive” och AC/DC:s ”Highway to hell” men också Stings ”Practical arrangement”, strålande framförd av Roland Chantre i rollen som Turken Bengtsson, ”bilreparatör från Skänninge med stora drömmar”. Dessutom är duettversionen fantastisk av Meat Loafs ”It’s all coming back to me now” mellan Roland Chantre och Gabriella Wahlström som spelar Carmen.
Musikaliskt är finalnumren också riktigt fina: den gamla femtiotalsdängan ”Mr Sandman”, som sjöngs av The Chordettes 1954 och den sista låten på Beatles vita album, ”Good Night” i skir stämsång. Mycket snyggt.
”Äkta kärlek finns bara i kärlekssångerna” säger Diesel-Doris sorgset. Kanske det, ensemblen på Vadstena nya teater kan i varje fall förmedla musikalisk kärlek.
Bussen når inte riktigt Paris, men nästan. Det finns ju flera slags Paris, man behöver inte resa så långt.
Vadstena nya teater bjuder på en helkväll med trerätters och bra musik i en trivsamt trång lokal. Allt serverat med glad energi och vardagsvisdom kring ett så stort ämne som kärlek. Det är gott så, man går ut i mörkret på Storgatan med ett leende på läpparna.
Och dessutom: Föreställningen har fyra akter och i pauserna serveras rätterna av själva ensemblen, utan några som helst longörer. Snyggt det också. (MVT)