Medverkande: Astrid Kakuli, Anna Blomqvist, Frida Brandt, Pontus Plaenge, Britt Louise Tillbom, Johanna Lazcano, Magnus Munkesjö, Per-Johan Persson, Liselott Lindeborg, Monica Almqvist Lovén m.fl.
Regi: Andreas Forner Lindal
Spelas till 2 augusti.
Info: www.shpg.se
På Shakespeares tid spelades kvinnoroller av unga män i kvinnokläder. I dag är det inte så enkelt. Vi är i dag vana vid transkulturer. Ändå är det inte lätt att hålla reda på vem som är vem i uppsättningen av ”Trettondagsafton” i Vadstena. Män i skägg spelar kvinnor i manskläder. Och kvinnor spelar män i kvinnokläder – eller manskläder. Några gör dessutom dubbelroller.
Kön och identitet
Det konstnärliga syftet är att kunna gestalta frågeställningar kring kön, identitet och vad det innebär att vara människa. Det är vällovligt och politiskt korrekt – även om det blir lite rörigt. Och Shakespeare skulle nog ha gillat den här frimodigheten. Och absolut även skäggiga Conchita Wurst, den österrikiske dragartisten (Thomas Neuwirth) som vann Eurovision Song Contest 2014.
Lust och fägring
Ensemblen måste ha haft väldigt roligt när de arbetade fram pjäsen. Med liv, lust, fägring och tät energi laddas den två timmar långa föreställningen. Alla ledande roller spelas av professionella skådespelare som är mycket skickliga och övertygande i sina gestaltningar. En smittande fysisk och mental närvaro lever starkt i varje åtbörd och gestik. Det är mustigt, färg- och kryddstarkt. Och alla vackra dräkter! Det är också alltid positivt att utöka biroller med amatörer som därmed ofta höjer sin nivå i samverkan med proffs.
Generöst budskap
Den fria tolkningen av Shakepeares fantasifulla dramakomedi är kreativ med sina anakronismer, nästan som ett samtida studentspex. Kommentarer stoppas in som till exempel: ”Victoria gifte sig med sin personlige tränare.”
Maktspel, intriger och kärleksbestyr är klassiska ingredienser i den här typen av teater. Och ”the bad guy” som här spelas av en kvinna i en lysande dubbelroll ska givetvis få sitt straff mot slutet.
Kärleksparen ska få varandra till sist, även om vägen dit minst sagt är krånglig och förvecklingarna inte alltid är lätta att förstå. Frågan är om det spelar någon roll vem som är vem. Vi är alla människor – det är uppsättningens generösa budskap.