"Trimma, trimma, nu ska vi trimma." Nima och Sam försöker få fjutt på sin moped och brister plötsligt ut i sång. När de är färdiga har Nima och mopeden en helt annan dragningskraft på tuffa moppegänget, och Nima slits mellan dem och lillebror Sam. Till slut blir det Sam som ratas och får stanna hemma och konstaterar: "Människor borde också få trimmas."
Föreställningen heter "Du gnisslar" och är Ung scen/östs första klassrumsmusikal någonsin.
– Det jag har tagit in som konstnärlig ledare är musiken. Den är universell. Utan skolpubliken i Östergötland skulle vi inte finnas, och då måste vi tala på ett sätt som når alla, säger Anna Lina Hertzberg, Ung scen/östs konstnärliga ledare sedan ett och ett halvt år.
– Vi kände med en gång att vi ville trotsa begränsningarna det ger att vara i ett klassrum, och få känslan att vi är någon annanstans. Jag tror att de glömmer för ett ögonblick att de är i skolan, säger Hugo Therkelson som gjort musik och ljud i "Du gnisslar".
Musiken är viktig i "Du gnisslar", men där finns också gott om samtalsämnen för publiken som kommer att vara östgötska skolelever i klasserna två till fem.
– Den handlar mycket om lojalitet. Om barn klättrar i status och byter en lojalitet mot någon annan kostar det alltid något. I det här fallet ett syskon, säger regissören Elmira Arikan.
Ensemblen har testat föreställningen i ett par klassrum.
– Det var fint att se vad de reagerade på. Inte minst att vi plötsligt sjöng . . . Men de köpte det efter ett tag, säger Lisa Hu Yu, som spelar Nima.
– En del identifierade sig mer med Nima som storasyskon och en del med Sam. Det var väldigt roligt att fråga om lojaliteter. De erkände att de manipulerade sina mindre syskon, säger David Nordström som spelar Sam.
Förutom "Du gnisslar" går också skådespelaren Martin Waermes egenskrivna och självbiografiska betraktelse om den utrotade fågeln dronten ut på klassrumsturné i vår.
På de större scenerna spelas Lidija Praizovićs "Pappas bil", främst riktad till ungdomar i nionde klass och äldre. Pjäsen är baserad på Praizovićs egna intervjuer med sin pappa, och skildrar en familj som lämnar Jugoslavien för Sverige på 70-talet. Dottern Tanja rotar sig mer och mer, medan pappa Velibor ständigt är på väg tillbaka till sitt gamla hemland. När kriget bryter ut på 90-talet förändras förutsättningarna.
I centrum står pappans bil – en Volvo 145 som byggts upp i naturlig storlek till föreställningen.
– Han åker till sitt gamla hemland varje sommar för att visa hur lyckad han är, och manifesterar sig själv genom bilen. Fram och tillbaks tills familjen stoppas vid gränsen på grund av visumtvång. Bilen blir som en symbol för identitet och vad som är viktigt i livet, säger Anna Lina Hertzberg.
