Skådespelaren och regissören Niclas Angerborn är även en flitig manusförfattare. Hans fru Ingelin Angerborn har skrivit en lång rad framgångsrika barn- och ungdomsböcker, bland annat mysrysaren "Rum 213" som nyligen gjort succé på bio. Men det var först för några år sedan som de testade att skriva något tillsammans. Resultatet blev kammarspelet "Ellen Key och ljuset på Strand" som hade premiär våren 2014 och kommer att spelas igen på Vadstena Nya Teater i sommar.
– Det gav mersmak, det var jättekul att skriva ihop. Så vi bestämde oss för att göra om det, säger Niclas Angerborn.
Den här gången tog de sig an en helt annan genre. "Döden knackar på" är en mordgåta i fyra akter där den supéätande teaterpubliken ska försöka avslöja mördaren.
– Fast egentligen är mordet en parentes. Det är mer en vardagskomedi med hög igenkänningsfaktor, förklarar Ingelin Angerborn.
Handlingen utspelar sig i nutid i Vadstena där två par i 50-årsåldern – Micke och Annette samt Anders och Petra – ska fira nyår tillsammans för 19:e gången.
– Men det är inte skräck och blod, mer som en engelsk deckare. Jag har fått frågan om man kan ta med barn på föreställningen och det är ingen fara, intygar Eva Granlund som gör rollen som Annette.
– Jo, men lite otäckt är det allt, kontrar Niclas Angerborn.
– Jag tycker att vi har fått till blandningen av humor, spänning och klurighet, fortsätter Ingelin Angerborn.
En viktig ingrediens är förstås att krångla till handlingen så att alla inblandade är lika misstänkta.
– Det har ni lyckats med tycker jag. När jag läste den första gången trodde jag på olika förövare hela tiden. Det är verkligen inte självklart vem det är, säger Eva Granlund.
Just nu pågår repetitionsarbetet som bäst.
– Själv är jag i panikfasen, ha ha. Det är en rapp dialog som ska kännas naturlig. Det innebär att man måste kunna inte bara sina egna repliker utan även alla andras, säger Lasse Olofsson, som spelar Anders i pjäsen.
– Och så snickrar vi, syr och fixar rekvisita. Vi gör ju allting själva, tillägger Eva Granlund.
Vadstena Nya Teater har ombildats flera gånger, och hon har varit med sedan starten 1990.
– Vi skulle spela Dario Fo fem gånger på krogen Asylen, men det blev 33 föreställningar och sedan dess har det rullat på.
Alla fyra ser fram emot premiären.
– Det ska så kul att se resultatet och vår historia förverkligad, tycker Ingelin Angerborn och får medhåll av Niclas.
– Ja, det är inte utan att man längtar dit nu.