Av och med Magali Bancel och Mattias Lindström
Regi: Jean-Paul Denizon
Musik: Magnus Larsson
Ljusdesign: Nicolas Villenave
Kostym: Åsa Danielsson, Anette Månsson
Stora teatern, Linköping
Spelas 15 feb–15 maj
Ordlös teater, mim, stumfilm, akrobatik, trolleri, nycirkus, dans och suggestiv musik. Det är mycket som ryms inom ramen för den tvärkulturella föreställningen ”Tänk om”. Här handlar det om att ”tänka om”, tänka nytt, tänka tvärtom. Varför inte. Bra konst tänjer ofta på gränser och utforskar nya möjligheter. Tänk om vi gör så här i stället.
Det vore orättvist att beskriva produktionen i termer av att olika konstformer blandas. I stället finns en stark strävan efter integration och sammansmältning av olika konstuttryck. Och det är väldigt svårt, men berömvärt. I stort sett lyckas de två scenkonstnärerna och hela teamet mycket bra, rent av suveränt bra med tanke på svårighetsgraden.
En möjlig kritisk reflektion skulle kunna handla om själva berättelsens roll i sammanhanget. Temat är ett kärlekspar, deras lust och attraktion, men också motsatsen i form av hinder och problem. Berättelsens framåtriktade rörelse ska infogas i mycket avancerade och virtuosa scener av trolleri, balansnummer, rörelsekonst och överraskningar.
De två artisterna Magali Bancel och Mattias Lindström är otroligt skickliga tusenkonstnärer. Rörelseplastiken, koreografin, stiliseringen, snabbheten, vigheten och simultankapaciteten är helt enorm utan att gå till överdrifter. Den fyndiga humorn icke att förglömma. Och den suggererande jazzigt svängiga och teckno-experimenterande musiken ligger på och hettar upp stämningen. Men ibland undrar man vart själva ramberättelsen tar vägen eller vad den handlar om. Fast det gör ingenting, den är ju underordnad den mångfacetterade rörelsekonsten på scenen, det vi ser, hör och upplever med våra sinnen.
Den 70 minuter långa föreställningen är en hommage till människans alla förmågor, fantasi, koncentration, närvaro och uppfinningsrikedom. Historiskt finns en skattkammare av referenser, från det sena 1800-talets illusionskonstnärer till dagens nycirkus. Jag minns till exempel Edward Nortons lysande insats i filmen ”Illusionisten” som kanske anspelar på mästaren Houdini.
I Paris skapades Cirque du Soleil, Solcirkusen, i början 1980-talet som en mix av cirkus och gatukulturens alla underhållningskonster. Cirkus Cirkör uppstod 1995 som en fri nycirkusgrupp i Stockholm och 2012 startades aktuella Cirk L.
Som helhet bjöd ”Tänk om” på en fantastisk premiärkväll i Linköping. Publiken var till en början avvaktande och förundrad. Men efter slutscenen applåderas ensemblen in generöst med stående ovationer. En skön och värdig avslutning på en magiskt förförisk och härlig föreställning att ta till sitt hjärta.