Regi: Bernt Lindqvist
Medverkande: Amber Karlsson, Birgitta Söderlund, Ellen Rydberg, Ida Hansson, Jonas Frisk, John Wadström, Lina Björklund, Mostafa Karimi, Nora Weidel, Sigrid Modig, Smilla Staf m.fl.
Musik: Gunnel Frisk, Moa Frisk
Koreografi: Annsi Simar
Kostym: Lisbeth Björklund
Ljus & ljud: Patrik Petersson, Natalie Martinsson
Speltid: t.o.m. 26 juli. Alltid kl. 22.30.
Sverige är fullmatat med sommarteater utomhus. Ett av dem är Alvastra krönikespel som hållit på sedan 1985 varje år. Det handlar om folktro, mytologi och historia. Tidsspannet är stort, tusentals år. Från mytens drottning Omma som levde på Omberg till den heliga Birgittas tid på 1300-talet.
Här möter vi alver, älvor, vikingar, munkar, präster och kungar. Men över alltihopa svävar drottning Ommas ande i tid och rum. Hon går in och påverkar det ständiga maktspelet. Naturkraften och mystiken gör sig särskilt påmind vid Alvastra klosterruin. Och spelets iscensättning kan beskrivas som magisk realism för hela familjen. Inte minst med tanke på att det är många barn och ungdomar som medverkar i den trolska natten.
Premiärkvällen var det fullsatt. Kvällen var mild och ljum. Förväntningarna stora. I mycket är ju också detta en relationsteater. Omkring 50 personer medverkar i produktionen och det drar släkt och vänner till läktaren. Det är därför svårt att bortse ifrån att detta är kärleksfull amatörteater i alla avseenden. Spännvidden är förstås stor i enskilda skådespelarprestationer. En del är riktigt bra, även små barn. Framför allt märks det i temperament, uttryckskraft och scenisk närvaro. Andra är inte riktigt lika närvarande med en viss tafatthet som följd.
Det teatrala tonläget med den högstämda texten liknar något av ett klassiskt grekiskt ödesdrama. Amatörer har en tendens att förstärka denna överdrivna tendens, men det är väl okej. Egentligen är det rätt roligt att spela teater på det viset. Märkligt nog blir det sällan pekoral just i detta sammanhang.
Veteranregissören Bernt Lindqvist som är van vid proffsteater måste ha haft ett himla sjå att få ordningen på styrkorna. Men logistiken med alla människor som ska ut och in på alla de 21 olika scentablåerna fungerar oväntat bra. Till och med hästarna sköter sig, bara de får havre.
Och vi alla i publiken sköter oss, applåderar generöst. Omfamningar och blommor när spelet är slut efter drygt en timme och en kvart. I bakgrunden har även en gulvarmröd och suggestiv halvmåne hivat sig upp mot natthimlen och nickar gillande.