Manus: Dimen Abdulla. Regi: Malin Axelsson.
I rollerna: Lisa Hu Yu, Nina Rudawski, Ardalan Hakimi Fard, Maria Granhagen, Martin Waerme
Vad är det att vara fri? Saknar vi frihet? Är friheten samma för alla? Man talar om frihet som ett självklart begrepp men när du börjar tänka efter är det inte så givet.
Dimen Abdullas pjäs har en anspråksfull titel och kanske lite förvillande. Revolution är inte alltid förknippad med frihet. Men däremot med sökandet efter den förstås. Revolution i detta sammanhang ska framförallt förstås som förändring.
I detta drama växer behovet av förändring; att bryta upp, byta perspektiv, växa och mogna. Men där finns också våndan inför att ändras. Rädslan att släppa taget, förlora sin identitet, att gå vilse.
Rädsla och Revolution är det rimmande motsatsparet. Den andra kan aldrig förverkligas om inte den första övervinns.
Tre systrar lever sammanflätade, bokstavligt, av sitt hår. Den långa hårflätan är en mycket lyckad symbol eller liknelse för det tvingande familjebandet, traditionen, kulturen, eller annat som håller oss samman men som också låser in och begränsar, blir destruktiv i sin drift att beskydda och bevara.
Lisa Hu Yu är stark och trovärdig i rollen som Trifa, systern som bryter upp och klipper av sitt hår. Nina Rudawski och Martin Waerme som systrarna, är äkta i sin ängslighet och roliga i sin barnslighet.
Ardalan Hakimi Fard som den inställsamma kompisen är kanske lite mycket tillgjort barn. Men växer vartefter i det känsliga samspelet. Roligast är demonfrisören, Maria Granhagen. När spelet går in i frisörsalongens magiska och modetrånande värld, blir det en överraskande och härligt absurd vändning.
Sagotonen finns där hela tiden. Det oförutsedda kan ske och gränser suddas ut. Samtidigt är det en vardagsnära dialog och många kopplingar till samtid, i jargong och gester.
Scenografin är enkel och vi sitter runtom, nära. Kan se varandra. Det blir intimt och påträngande.
Ljudet är viktigt. Musik och ljudeffekter bär upp spelet och driver på. Och kontrasterna är starka med hög volym och flimrande ljus. Det är liv, lust och laddning och få döda punkter. Och den unga publiken är på. Skrattar med och förstår.