Med Gammalkils harmoniska ensemble
Regi & sångtexter: Birgitta Wigforss
Manus: Bengt-Arne Petersson
Medverkande: Annika Johansson, Stina Patriksson Elmqvist, Annika Pettersson, Ronny Skölller, Ingela Wadell, Catharina Johansson, Charlie Fredriksson, Margareta Kristenson, Yngve Johansson, Iréne Johansson, Bertil Elmqvist, Annelie Carlsson, Boel Thaberman, Catharina Orrby Fredriksson, Elisabeth Magnusson, Claes Rask, Cecilia Gustafsson.
Premiär 23/6, spelas till och med 28/6.
Teater- och folklustspelen i Gammalkil initierades 2001. I år är det dags för ett nytt spel om vanligt folk och rika sprättgökar i och kring ett gods på 1920-talet.
Godsägare Strongfeldt har blivit bestulen på sitt arvegods, en klockpendyl. Ett himla liv uppstår med förvecklingar, som visar människornas karaktärsdrag. Komik, missuppfattningar och en hel del kärlekskuttrasju tar plats på utomhusscenen.
Premiärkvällen var det i princip fullsatt med närmare 200 förväntansfulla personer på läktaren. Vädret i stort sett bra, men lite regnstänk då och då, som sig bör en svensk sommarkväll.
Invigningen av kyrkoherde Göran Häggström blev oförglömlig. Han gled in på en stor motorcykel och iförd full läderklädsel sjöng han en munter visa om folks egen förmåga att ta saken i egna händer. Refrängen ”det gör vi själva” satt fint.
Även ett annat motoriserat inslag i början bidrog till muntrationerna. Oavsiktligt, helt utanför manus, startade inte Jönssons vackra A-Ford inne i garaget. Den baktände, smällde och trilskades, fick premiärångest. Till slut verkställdes plan B. Fordonet fick skjutas ut med traktens mannakraft. Applåder.
Under två timmar, med en halvtimmes paus med gott hembakat fikabröd, pågår folklustspelet i Gammalkil. Egentligen är det en sorts ädelbuskis med kvalitetshöjningar och sänkningar, mycket spring och skrik hit och dit. Höga röstlägen och intriger. Mycket är nöjsamt och småroligt, men en del sidoscener hade nog kunnat strykas bort.
Man kan också fundera över själva valet av manus av Lidköpingsbon Bengt-Arne Pettersson. Lite larvigt med en stulen klocka som motor för ett spel. Det måste finnas mängder med historier från den egna trakten i Gammalkil att berätta.
Regissören Birgitta Wigforss måste ha kämpat hårt för att få viss styrsel och ordning på det stökiga manuset. Hon har tydligen gjort många fina insatser under åren. Hennes sångtexter är stilsäkra i sin revy- och kuplettform.
Spelglädjen och energin hos hela ensemblen är inte att ta miste på. Många fina insatser görs av enskilda skådespelare. Mest imponerad måste man dock vara av helheten, bygdens enorma engagemang för detta sommarspel. Hur många personer har varit inblandade i arbetet? Ett 100-tal? Här finns skådespelare, scenarbetare, p-vakter, kostymskapare, ljudtekniker, kaffegrupper och mycket mera.
Kultur gör landsbygden levande. I en ny undersökning från SOM-institutet i Göteborg visar att kulturkonsumtionen är störst i stora städer. Men den utövande kulturen som till exempel att spela egen teater är mera spridd över hela landet. ”Det gör vi själva” vore något av en lämplig titel på ett kommande sommarlustspel i Gammalkil.