Vi är många som minns högtidsstunderna när "Svensson, Svensson" sändes på SVT 1 i mitten av 1990-talet. Serien kom att bli en av de mest populära på svensk tv genom alla tider. Varje avsnitt sågs av 2,5 miljoner svenskar och det mest sedda avsnittet hade hela 3,4 miljoner tittare – trots att det fanns 2 miljoner färre svenskar då jämfört med nu. Kanske kan man bättre förstå programmets popularitet genom att jämföra med Melodifestivalen-finalen 2024 som hade 2,9 miljoner tittare. Än i dag sänds det klassiska julavsnittet av "Svensson, Svensson" varje julafton.
"Svensson, Svensson på semester" är en sorts uppföljare till TV-serien. Lena och Gustav, föräldrarna i familjen Svensson, har varit gifta i 30 år och åker till pensionat Solgläntan i Östergötland för att fira. Men Lena är trött på Gustav, alltsedan barnen Max och Lina har flyttat hemifrån så spenderar han den mesta av tiden åt att titta på fotboll på tv. Så under den romantiska pensionatsvistelsen lovar Gustav dyrt och heligt att inte ägna en tanke åt fotboll – annars kommer Lena att lämna honom.
Men det löftet kom innan Gustav visste att VM 94-hjälten Tommy Franzén också ska bo på hotellet i samband med att VM 94-laget ska spela en jubileumsmatch i Linköping. Som ni förstår lyckas Gustav trassla in sig i en härva för att både behålla Lena och gå på matchen.
Det är med viss anspänning jag slår mig ner i de bekväma fåtöljerna på Sagateatern. Kommer det här bli en folkparksvariant av den klassiska tv-serien? Buskis? Det är stora skor att fylla när man sätter upp något som "Svensson, Svensson", något som så många har en relation till.
Men det visar sig att farhågorna absolut inte stämmer. Föreställningen är som att återigen få stiga in i Svensson, Svensson-radhuset - även om kammarspelet nu har flyttat till en pensionatslobby. Ensemblen består genomgående av duktiga skådespelare som inte bara gör trovärdiga rolltolkningar utan också har en fantastisk komisk tajming. Föreställningens två timmar och tio minuter (inklusive paus) försvinner i ett nafs och jag tror faktiskt att ingen lämnade teatern missnöjd.
Niclas Angerborn och Charlott Strandberg, som spelade den flummiga grannen Sara i tv-serien på 90-talet, gör huvudrollerna som Gustav och Lena Svensson och de båda lever upp till de högt ställda förväntningarna. Att fånga kärnan i antihjälten Gustav och den syrliga Lena är inte det lättaste, speciellt i och med att vi är många som, efter många timmar i TV-soffan, vet instinktivt om något känns avigt. En annan favorit är Ellinor Johannisson, som spelar den lakoniska pensionathjälpredan Anna. Hon har uppenbarligen det man kallar för "funny bones" – det räcker med en blick för att publiken ska brista ut i skratt.
"Svensson, Svensson på semester" sattes upp för första gången 2009 i Kalmar, då med originalskådespelarna Allan Svensson och Suzanne Reuter i huvudrollerna. Allan Svensson gick bort i mars i fjol, men jag är säker på att han hade uppskattat Teater Leos uppsättning. Det är nämligen en föreställning som med rätta för en tillbaka till en uppdaterad tv-soffa från 1996. Tro mig. Eller det behöver man förresten inte, tro på Linköpingspubliken. Nästan alla föreställningar har hittills varit slutsålda och nu har man behövt att lägga till en extraföreställning för att möta efterfrågan.
Svensson, Svensson spelas på Sagateatern till och med 2 februari 2025.