Vilka som är svin och män i Elfriede Jelineks nya pjäs är högst oklart.
"LARM. BLINT SEENDE. BLINDA SER! "är en pjäs som går på tvärs mot allt som är traditionellt och snarare ifrågasätter vad teater egentligen är. Genom arbetet har ensemblen fungerat som ett konstnärligt team.
Det är med gemensamma insatser ni kommit fram till hur ni kan gestalta och visualisera Jelineks text och det sker utan fast formulerade karaktärer eller situationer?
– Ja, men att möta Jelineks universum är som att gå på tunn is. Språket skapar osäkerhet och tvingar oss att tänka, förstå och begripa något som vi kanske inte vill eller kan se, berättar Nörbeck och förklarar hur pjäsen "LARM" kopplar samman mediebruset kring Covid-pandemin med grekiska antikens myt om Odysseus och Kirke, den häxliknande gudinnan som bjuder in de hemåtvändande grekerna till en fest på sin ö och serverar dem en dryck som förvandlar dem till svin.
Vilka som är svin och män är oklart, men en fråga på agendan är grisarnas ohyggligt långa golgata till slakterierna där de processas till mat (?) i stor skala. Elfriede Jelinek är mycket skarpsynt i sin text när hon närmar sig frågan om hur lite vi (vill) förstå vår egen och andra varelsers situation och hur vi uttrycker oss om det hela. Jelineks pjäs sätter fingret på ett utsnitt i vår samtidshistoria som påverkat oss alla på ett radikalt vis; Covid. Viruset spreds från österrikiska Ischgl med viss hastighet genom hemvändande alpinåkare, vilket skapade debatt. Det leder oss in på frågan om makt, politik och Covid.
Regissören Jenny Nörbeck i samarbete med sin ensemble inför Skandinavienpreimären av Elfriede Jelineks pjäs "Larm" på Östgöta teatern.
Jenny Nörbeck och hennes ensemble intresserar sig för makthavare och politikers tal.
De kommer som bekant i skiftande valör och kulör, men ett avsnitt i föreställningen handlar om politiker, vilka?
– Det får publiken fundera på själva, det intressanta är h u r något sägs. Vi vill vi få in ett kritiskt tänkande. Om man jobbar med dekonstruktion av språket, innebär det att man ruckar på språket och skapar en varseblivning. Vi leker med det och frågar oss själva vad språket betyder för oss, förklarar Jenny Nörbeck.
Krister Kern, Hanna Dawit, Karin Oscarsson, Henrik Dahl, Lisa HuYu, David Sigfridsson och Camilo Ge Bresky spela i Östögateaterns uppsättning av Elfriede Jelineks nya pjäs "LARM".
Ja, som strukturalist intresserar sig Jelinek för orden som begrepp, hur de får betydelse och värde i vårt språk, men också som system och regelverk bestämda i ett kollektiv. En enskild individ kan inte förändra detta på egen hand. En enda makthavare har ingen egentlig makt innan budskapet uttrycks av kollektivet. En enkel metafor kanske förklarar: En okänd preussare i mustasch står ensam i ett gathörn och skanderar sitt budskap för slumpartat förbipasserande. Samma person skanderar sitt budskap i exakt lika ordalydnad, men nu inför folkmassor i en masspsykos av dyrkan. Åskådaren ser upphovsmannen, men framförallt kollektivets gensvar på det djupt orättfärdiga och hatiska budskapet. Kan så många människor ha fel? Svaret är ja, det här är bortom allt förnuft och humanism, säger vi naturligtvis idag. Men det var svårt att hävda det just i den stunden och mot masshysterins enorma kraft.
Regissören Jenny Nörbeck i samarbete med sin ensemble inför Skandinavienpreimären av Elfriede Jelineks pjäs "Larm" på Östgöta teatern.
Hur Österrike förvaltade sin historia efter andra världskriget är ett genomgående tema i Jelineks författarskap. Efter en strängt religiös uppfostran engagerade hon sig i studentrevolten 1968. Jelinek är en mycket stridbar och tydlig antagonist till österrikiska extremhögern. Textmässigt arbetar hon ofta med en väv av röster som kommer till tals med varandra genom polemiska passager som uttrycks liderligt och manifesterande. Gemensamt för de flesta av hennes verk är det komplicerade förhållandet mellan makt och sexualitet och hur det utspelas i en värld som är allt annat än idealisk. Hon går sällan sin läsare spårlöst förbi och akademiledamoten Knut Ahnlund lämnade faktiskt Svenska Akademien i protest när Nobelpriset i litteratur delades ut till Jelinek år 2004.
Jelinek är rätt svårintaglig, har det varit en prövning att arbeta med hennes text?
– Ja, när jag tänker att jag ska göra som jag själv vill med hennes text så fångar hon alltid in mig i den igen. Språket har huvudrollen, utbrister Nörbeck och springer vidare in till repetitionerna.