– Världens bästa musiker, berömmer regissören Tereza Andersson när hon presenterar dem på en pressvisning inför helgens premiär i Norrköping.
Hon beskriver Östgötateaterns uppsättning av rockmusikalen "Frankenstein" som en hybrid mellan Mary Shelleys klassiska roman och Goethes "Faust".
– Men den utspelar sig i modernare tid. Victor Frankenstein letar inte efter likdelar på en kyrkogård för att bygga sitt monster utan använder sig i stället av kloning.
– En dramatisk saga, som har allt. Skräck, fantastisk musik, massor av humor men också väldigt gripande, fortsätter hon.
Föreställningens ciceron är Anders Wendin, kanske mest känd under artistnamnet Moneybrother, i rollen som den fallne ängeln/djävulen.
– Men det är ingen skräckinjagande skrattande demon. Jag ville göra min egen tolkning – min djävul är ensam och sorgsen, fördriven ur paradiset, förklarar han.
Han tvekade aldrig när han fick frågan om att vara med.
– Jag visste från min tid som producent på Riksteatern att Östgötateatern är bra. I våras såg jag pjäsen "The Nether", som Tereza Andersson också regisserat, och blev klart imponerad.
Sedan åren på Riksteatern har han också närt drömmen om att själv prova på att stå på scen som skådespelare.
– Du vet som artist har man ju lite storhetsvansinne, flinar han.
Engagemanget på Östgötateatern var också ett perfekt sätt att komma igång efter en två år lång pappaledighet. Anders Wendins första uppgift blev att översätta sångtexterna från danska till svenska. Något som blev en större utmaning än han tänkt sig eftersom upphovsmännen krävde att vissa rim i originaltexterna skulle finnas kvar.
– Men tycker att jag lyckats göra låtarna till mina, bland annat med lite hjälp av teaterchefen Johan Celander faktiskt. Han kom med förslag på några snygga grejer.
Ett krav hade dock Anders Wendin för att åta sig uppdraget och det var att själv få välja föreställningens musiker. När regissör Tereza Andersson gav honom fria tyglar ringde han direkt mångårige samarbetspartnern Henrik "Kisa" Nilsson och bad honom bli kapellmästare. Han ringde i sin tur kompisen Fredrik "Frallan" Jonsson och tillsammans med Norrköpingsmusikern Jonas Bleckman utgör Kindaduon scenorkestern i "Frankenstein".
– Det här är ju en okänd värld för oss, med det är ett roligt gäng och vi har fått ett otroligt bra mottagande, säger Frallan Jonsson.
– Den stora utmaningen har varit att låta som många fler trots att vi bara består av tre personer, fortsätter Kisa Nilsson.
Förutom sitt huvudinstrument bas spelar han gitarr, trummor, klockspel, piano och väska (!) under föreställningen. Gitarristen Frallan tar sig an såväl dragspel som klaviatur.
Ingen av dem vill dock riktigt kännas vid benämningen rockmusikal.
– Nej, rocken lyser med sin frånvaro, vi är helt enkelt för få. Det är snarare finstämd folkton, akustiskt och inte så elektrifierat, beskriver Kisa Nilsson.
Både han och Frallan ser fram emot en rolig höst.
– Bara det att ha en fast arbetsplats och regelbundna arbetstider är ju unikt för oss.
Det är fördelar som även småbarnsföräldern Anders Wendin uppskattar.
– Men sen ska jag bli vanlig rockmänniska igen, lovar han.
– Jag hoppas kunna skriva klart nya låtar och gå direkt in i studion i december när föreställningarna är slut.
Så det blir ingen ny musikalstjärna av dig?
– De flesta andra musikaler är ju tyvärr så dåliga... En dag kanske jag skriver en egen. Men samtidigt är det skönt med rutiner och kolleger, en ren ynnest att som här få jobba med proffsiga skådespelare i den här coola föreställningen. Så det är inte omöjligt att jag hoppar på något liknande om några år.