Emma Palmkvist är aktuell med föreställningen "Färgen från yttre rymden".
Amerikanen Howard Phillips Lovecraft var verksam som författare under 1900-talets första hälft och blev känd för sin ”kosmiska skräck”. Inspirerad av den moderna fysikens hisnande upptäckter gestaltade han en mörkt och dyster tillvaro där människan är något helt annat än Skapelsens krona och världsalltets mittpunkt. Vi är bara en försvinnande art på en avlägsen planet i den evinnerliga rymden under ett kort ögonblick av historien.
– Lovecrafts berättelser bygger på människans litenhet, hur hon är helt i händerna på enorma krafter i universum. Om vi människor verkligen skulle förstå hur fysiken fungerar skulle vår tidsuppfattning helt rubbas, säger Emma Palmkvist.
Författaren och filosofen Lars Gustafsson har i en av många fina essäer hävdat att den fantastiska berättelsen är som bäst när den för in en ett helt nytt och främmande element i vår tillvaro som rubbar och förändrar alltings logik och tvingar oss att förstå verkligheten på nya vis. I en av Lovecrafts bästa noveller ”Färg bortom tid och rum” (1927) berättar han om hur en meteorit slår ner i den fiktiva staden Arkham (där många av Lovecrafts berättelser utspelar sig) i Massachusetts. Rymdstenen för med sig en mystisk substans vars färg och form inte kan uppfattas av mänskliga ögon, men den sprider sig och börjar gradvis förändra och mutera växterna, djuren och människorna som den kommer i kontakt med
– Det är en väldigt enkel idé som synliggör hur människans uppfattning om verkligheten blir otillräcklig, behöver den verkligen se ut så som vi alltid har föreställt oss den?
För ett par år sedan kom sydafrikanen Robert Stanleys uppmärksammade film ”Color Out of Space” som bygger på samma berättelse. Hans stora problem med sin filmatisering av novellen var att komma runt storheten i Lovecrafts författarskap, förmågan att med ord skildra det obeskrivbara. I Stanleys film slutar det med att han trots allt framställer färgen som lila. Nu när Backateatern i Göteborg har satt upp Emma Palmkvists dramatisering har de närmat sig den obeskrivbara färgen på annat vis.
– Vi har arbetat mer med hur språket förändras av färgen, hur det påverkar vårt sätt att uppfatta tillvaron och att inte direkt försöka gestalta det främmande. Det är en tacksam berättelse att göra barndramatik av därför att publiken är väldigt öppna för att tillvaron kan vara på andra vis och vill bli överraskade av det fantastiska. Samtidigt är den vanligaste frågan vi har fått från barnen som sett föreställningen är ändå vilken färg det egentligen är. Min sjuåring blir oerhört provocerad av att färgen inte finns och inte kan beskrivas.
Ulf Rönnerstrand, Egon Ebbersten, Ove Wolf och Ylva Gallon i "Färgen från yttre rymden".
Just eftersom hon är bevandrad i skräckdramatik blev Emma Palmkvist tillfrågad av skådespelaren och Lovecraftentusiasten Ulf Rönnerstrand att skriva en barnföreställning utifrån ”Färg bortom tid och rum” åt ensemblen på Backateatern i Göteborg. Hon beskriver en arbetsprocess och ett resultat vars mystiska och ogripbara betingelser stämmer väl överens med temat i Lovecrafts historia.
– Föreställningen har vuxit fram på ett mycket speciellt vis och rört sig långt ifrån mitt manus. Den är något som ingen av oss enskilt eller ens i grupp har kontroll över, den är något mer och annat än oss själva. Det gör också att kronologi och tidsförlopp bryts upp i föreställningen som passar berättelsen.
Ulf Rönnerstrand, Egon Ebbersten, Ove Wolf och Ylva Gallon i "Färgen från yttre rymden".
I ”Färgen från yttre rymden” går Emma Palmkvist själv också ganska långt ifrån Lovecrafts novell. Grundberättelsen är på samma vis meteoritnedslaget i Arkham, men i stället för att uppehålla sig vid en tidpunkt och plats har hon skrivit till en rad händelser till genom historien där den mystiska färgen uppenbarat sig.
– Jag berättar det som ett slags arkiv där myndigheter på olika vis försökt förklara det som skett. Pjäsen utgår från förhör med olika vittnen där polisen inser att de varken med logik eller sin makt kan få ihop och ta kontroll över de berättelser de får höra.
När det begav sig betraktades Lovecrafts verk som skräplitteratur, det är först efter hans död som hans författarskap har uppmärksammats och med tiden har det kraftigt omvärderats och hans liv och litteratur har blivit föremål för en biografi av den uppmärksammade franske författaren Michel Houellebecq.
H. P. Lovecraft 1934.
I dag är Lovecraft mer populär än någonsin, samtidigt är han långt ifrån oproblematisk författare i vår tid (eller var för den delen i sin samtid), den antidemokratiska elitism och de fascistisk och rasistiska undertoner som finns i hans berättelser är svårsmälta för samtiden. Samtidigt finns det något i reaktionärens kritik mot det moderna samhället som Emma Palmkvist tänker att vi ändå kan fundera över. De pågående klimatförändringarna och det som följer i dess spår hänger samman med den ensidiga materialism som Lovecraft varnar oss för sina berättelser.
– Rädslan för det främmande kan användas mycket destruktivt, men det kan också vara en positiv sak som ger oss möjlighet till förändring och tvingar oss att anpassa oss. Den pågående tillväxthetsen går mot sitt slut och vi måste som människor hitta nya sätt att leva.
Josefin Neldén, Ylva Gallon, Egon Ebbersten, Ulf Rönnerstrand, och Ove Wolf i "Färgen från yttre rymden".
För Emma Palmkvist är inte Lovecraft någon favorit, men hon har arbetat mycket med skräck- och fantasyteman tidigare i sina pjäser, senast i den dystopiska science fiction-thrillern ”Maskineri” som sattes upp på Ung scen/öst förra hösten och tidigare ”Between” som spelades på Turteatern i Stockholm.
– Skräckgenren är just en väldigt tacksam ingång just för att få perspektiv på tillvaron och ifrågasätta hur vi uppfattar den.
Ylva Gallon, Eleftheria Gerofoka, Josefin Neldén och Ove Wolf i "Färgen från yttre rymden".
”Färgen från yttre rymden” skapades under pandemin, något som också på ett närmast otäckt vis sammanföll med Lovecrafts historia som på samma vis handlar om något okänt som för död med sig.
– Vi blev av med scenkostymerna som var riktiga skyddsdräkter för att sjukvården behövde dem och plötsligt en dag kom någon in och sa att en coronasjuk person vistats i teatern och att den därför skulle stängas helt.
Ulf Rönnerstrand och Krister Nylander i "Färgen från yttre rymden".
”Färgen från yttre rymden” spelas på Backateatern fram till mitten av december, förhoppningsvis kommer den sedan också att sättas upp i Östergötland.
– Den här på ett vis väldigt specifik för just den här ensemblen, men mitt manus finns ju fortfarande kvar att dramatisera på något annat vis.
Själv arbetar hon nu med att skriva en pjäs utifrån Werner Herzogs vackra och sällsamma film ”Hjärta av glas” (1976) för Folkteatern i Gävleborg som kommer att spelas runt om i de gamla järn- och glasbruken i Gästrikland och Hälsingland.