Hemligheter. Det är temat för spelårets uppsättningar hos Ung scen öst. "Honungsgrävlingen" heter den första föreställningen som har urpremiär 27 september. Den har barn i årskurs ett till tre som målgrupp och pjäsen kommer att spelas i Linköping, Motala, Kisa och Mjölby.
– Den handlar om en flicka som letar efter sitt klassrum men hamnar i gympasalen. Där träffar hon ett barn som har, för att stå ut med omvärlden, förvandlats till en honungsgrävling. I salen finns även en gympalärare som har blivit dumpad och har flyttat in där. De här tre blir vänner, men sedan dyker det upp massor konstiga personer. Alla har olika typer av hemligheter som de inte kan eller vågar berätta, men som de sedan under föreställningens gång lättar lite på, och vågar känna saker som de inte har gjort tidigare, berättar AnnaLina Hertzberg som har skrivit och regisserat pjäsen.
Den andra föreställningen heter samma som temat, "Hemligheter". Den har urpremiär 2 oktober och har skrivits och regisserats av Lotta Östlin Stenshäll. Pjäsen kommer att turnera runt och spelas i klassrum i hela Östergötland för barn i årskurs fyra och fem.
"Hemligheter" handlar om två bästisar som träffas på mellanstadiet och har massor hemlisar. Men sedan kommer en så pass stor hemlighet som de inte kan dela, och då skiljs de åt. I föreställningen träffas de som vuxna och berättar det de inte kunde säga när de var barn.
– Temat hemligheter hamnade vi på för att det passar vår målgrupp. När man är barn och ungdom så har man så många hemligheter. Vissa hemligheter måste man få ha, man ska inte behöva berätta allt. Man ska ha egna hemligheter och man måste få ha bästishemligheter. Men också vikten av att vissa hemligheter är så stora, så man som barn inte ska behöva bära dem själv. Då kanske vi är en hjälp till att öppna upp för att prata med någon vuxen eller berätta för någon, säger AnnaLina Hertzberg.
I "Honungsgrävlingen" sitter barnen inne i scenografin. Så skådespelarna måste vara med åt alla håll och spela överallt, och vara beredda på utrop.
– En barnpublik låter. Det är jättehärligt, men det kan sitta någon och prata hela föreställningen. Barn har också en annan humor än vuxna, men de är väldigt bjussiga. När vi körde en scen där de jagar honungsgrävlingen för en referensgrupp så var det ett barn som helt plötsligt bara sade rakt ut ”Det här är ju helt sanslöst”.
